För chefer i riskkapitalbolagen är avståndet till vanligt folk ännu större. De tjänar 100 gånger mer. LO:s årliga rapport om maktelitens löner visar att lönegapet växer.

LO har valt ut 200 personer med störst makt och inflytande i det svenska samhället. Anställda som har de högsta befattningarna inom näringsliv, politik, offentlig verksamhet och medier kallas makteliten.

LO undersöker skillnaden i inkomster (lön, kapitalinkomster och näringsverksamhet) mellan makteliten och en genomsnittlig industriarbetarlön.

Första redovisningen är från 1950 då de bäst avlönade direktörerna tjänade 26 gånger en industriarbetarlön. Sedan pressades inkomstgapet ihop fram till 1980 då den ekonomiska eliten hade nio gånger högre lön.

Därefter har gapet vidgats fram till år 2000 när speciellt höga kapitalinkomster drev upp skillnaden till 46 gånger. Därefter ägde en viss minskning rum i spåren av it-kraschen men under de senaste åren ökar inkomsterna tack vare kapitalinkomster och bonus.

Senast undersökta helår är 2007 och då tjänar den ekonomiska eliten nästan 51 gånger en genomsnittlig industriarbetarlön (280000 kronor).

–Det är en tydlig trend att näringslivets toppar drar iväg, säger Per Bardh, LO:s vice ordförande och avtalssekreterare, när rapporten presenteras på ett seminarium i LO-borgen vid Bantorget i Stockholm.

–Vi önskar inte att bestämma över chefernas löner. Det får ägarna till bolagen göra, säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som vill ha en ”normdiskussion”.

LO tar fram rapporten om makteliten för att driva opinion. När man jämför andra samhällseliter är skillnaden mot en industriarbetarlön inte lika stor som för den ekonomiska eliten.

Rapporten har särskilt tittat på riskkapitalbolagen och deras högsta chefers löner. De betecknas som ”en elit inom den ekonomiska eliten”. De ledande personerna på riskkapitalbolagen hade uppåt 100 gånger en industriarbetarlön.

–Det anmärkningsvärda är att klyftorna ökar. Det är viktigt att ta upp de moraliska frågorna, säger Carl-Henrik Grenholm, professor i etik vid Uppsala universitet.

Han diskuterar vikten av att ta ställning i styrelserummen till vad som är rimliga löner.

strider mot det grundläggande idealet om rättvisa. Därför är det nödvändigt att varje organisation sätter ett tak, säger Carl-Henrik Grenholm.

Han menar att människor inte bara drivs av det materiella. Vi vill även utvecklas, göra en insats, ha bra arbetskamrater.

–Jag har svårt att se att det skulle vara nödvändigt med mer än 4–5 gånger högre för att personer skulle göra goda insatser, säger Carl-Henrik Grenholm.

Det var en siffra som även Wanja Lundby-Wedin tyckte var rimlig.