Kvinnor och män har lite olika ansatser till hur man bäst investerar och det syns bland annat i valet av aktier samt transaktionsintensitet. Enligt VPC har kvinnor en större andel stabila innehav med lägre risk samtidigt som män har en större andel spekulativa innehav. Dessutom omsätter män sina portföljer mellan 45 och 67 procent oftare än kvinnor enligt ett par amerikanska studier. Det ligger således nära till hands att tro att kvinnor är mer försiktiga, men det antyder snarare att kvinnor har en mer realistisk syn på sin förmåga som investerare. Något som fler män borde anamma.

Valet av önskad risknivå kan naturligtvis variera beroende på personliga preferenser, hur mycket pengar man har att röra sig med och en mängd andra faktorer. Men om man ska vara rationell måste man kunna rättfärdiga valet av en mer spekulativ aktie med en högre förväntad avkastning, något som oftast bara är möjligt genom bättre information eller motsvarande. Annars tjänar man ingenting på att anta den högre risken, man hamnar bara längre ut på risk och avkastningskurvan. Och de affärer som blir vinstgivande kontras av lika mycket förlustaffärer. En analogi är indexfonder kontra aktivt förvaltade fonder där de senare ofta ger bättre avkastning under begränsade tidsperioder men i långa loppet förlorar man pengar på de högre avgifterna med, mycket, få undantag. Att spekulera i volatila aktier ger samma utfall. Ett fåtal spektakulära vinster uppväger sällan transaktionskostnader och förlustaffärer.

Före detta stjärnanalytikern Henry Blodget som gett ut boken "The Wall Street Self Defense Manual" menar att den största fienden på börsen är en själv, då man gör många misstag och sällan lär från dem. Just på grund av en överdriven tro på sin förmåga, något som predikats under många år inom det förhållandevis nya forskningsområdet behavioral finance, beteendevetenskaplig finansteori.

Enligt dess företrädare finns det ett flertal vanliga fällor som man ofta trampar i. En av dem är att man tillskriver framgång till den egna förmågan och motgång till otur. Då kan man inte utvärdera sina misstag. En annan vanlig fälla är så kallad utfallsbias. Om en dålig strategi råkar infalla på grund av tur fortsätter man gärna på samma spår samtidigt som en bra strategi hamnar i soptunnan på grund av en motgång. Ytterligare en alltför vanlig fälla, och det är här den manliga övertron på den egna förmågan kommer in, är just överoptimism som leder till fel och för många affärer. Trots att det är synnerligen svårt för proffs att slå marknaden tror de flesta privata investerare att de kan uppnå just detta, de överväldigande negativa oddsen till trots. Och många affärer betyder höga transaktionskostnader.

Så om man har modet att utvärdera sin egen förmåga och erkänna hur svårt det är att slå index eller ro iland en chansning har man också goda utsikter att få en jämnare, och bättre avkastning. Genom att inte kasta bort pengar på spekulation, eller bränna bort avkastning i ett överdrivet stort antal transaktioner som bara göder bankens courtageintäkter.