Idrottsföreningar, bostadsrättsföreningar, sångkörer. Det finns alla möjliga föreningar i det föreningstäta Sverige. Styrelser finns där i bakgrunden för att styra upp, fastställa mål och strategier och sätta tydliga gränser för verksamheten. Styrelserna behövs där liksom – inte minst – i de stora företagen.

Marianne Hamilton var i 16 år, fram till sommaren 2007, personaldirektör på Atlas Copco och med i ledningsgruppen.

Strax innan hon lämnade bolaget skrev hon sin första ledarskapsbok ”Inte bara pengar – så får vi fram mogna chefer”. I denna liksom i boken ”Inte bara makt – utan även ansvar” som kom ut tidigare i år tar hon fasta på sin långa erfarenhet från näringslivet och kommer då även in på styrelseuppdragets roll.

– Man måste respektera att det tar tid att göra ett bra styrelsejobb. Att sitta i en styrelse är ett lärande och ett ledarskap, säger hon.

För egen del tog hon sig an sina första styrelseuppdrag samtidigt som hon hade ett ansvarsfullt och krävande operativt arbete på ett börsföretag.

Så här i efterhand medger hon att tiden inte alltid räckte till för att bedriva styrelsejobbet så professionellt som det borde ha bedrivits. Det gick inte alltid att förena med den dagliga verksamheten.

Det är styrelsen och den verkställande direktören som genom sitt förhållningssätt tydligt ska visa vilken etik som är a och o i företaget. Styrelsens ledstjärna ska, enligt regelboken, vara pålitlighet, sanningsenlighet, hänsynsfullhet och laglydighet. Ledstjärnan är en sak, verkligheten kan förstås vara en helt annan.

Lars-Erik Forsgårdh var i över 20 år vd för Aktiespararna, en medlems- och intresseorganisation som bland annat driver på i olika ägarstyrningsfrågor. Sedan våren 2008 är han ordförande i Styrelseakademien Sverige, en ideell förening som vill verka för ett bättre och mer professionellt utfört styrelsearbete i framför allt små och medelstora svenska företag.

På senare år har flera EU-direktiv och en ny bolagsstyrningskod ytterligare skärpt kraven på en styrelseledamots kompetens, konstaterar han.

– Styrelsearbetet i bolagen har med åren blivit mer komplext och mer svårarbetat. Det hela började med att aktiebolagslagen skärptes under 90-talet som en följd av de falissemang som skedde i samband med finanskrisen då.

Lars-Erik Forsgårdh säger att det finns en gräns för hur många parallella styrelseuppdrag en person mäktar med vid sidan av ett vanligt heltidsarbete. Gränsen är dock flytande beroende på styrelseuppdragets art. Som ordförande i en styrelse måste gränsen för antalet uppdrag sättas avsevärt lägre.

En måttstock att räkna med för ett styrelseuppdrag i ett mindre eller medelstort företag är, enligt Forsgårdh, åtminstone tio arbetsdagar per år.

Det handlar långt ifrån bara om styrelsesammanträden. Mellan möten måste en hel del tid läggas på diskussioner och förberedelser. Att hålla sig informerad och uppdaterad om bolaget är tidskrävande.

Extra tidskrävande blir uppdraget i samband med bolagsförvärv, kriser eller nyetableringar.

Att ha mer än tio styrelseuppdrag, som exempelvis LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin har haft, är en orimlighet tycker Lars-Erik Forsgårdh.

– Även om en del av hennes uppdrag har varit eller är av typen expeditionskaraktär är det en fullständig omöjlighet att ha så många styrelseuppdrag som över 20 stycken samtidigt, om man vill sköta alla uppdragen seriöst.

Trots att Styrelseakademien funnits i snart 20 år är det fortfarande illa ställt med andelen kvinnor i bolagens styrelser. Varför?

– Kvinnorepresentationen är ingen hit. Men vi måste ha mer tålamod på den här punkten. Orsaken till den låga andelen kvinnor hänger ytterst samman med kvinnornas situation i arbetslivet. Ju mer kvinnor vi får i framträdande positioner i näringslivet och i det offentliga livet, desto fler kommer vi att få in i styrelserna.

Tror du folk i gemen ser en styrelse som en styggelse nu, efter AMF-skandalen?

– Jag vill inte tro det. Jag tror att de flesta människor inser att det måste finnas ett organ som styr över organisationer och företag. Det finns inget bra alternativ till styrelseformen. Den mesta av badwillen faller nog på de inblandade företagen och personerna i fråga – inte på styrelsefunktionen i sig, säger Lars-Erik Forsgårdh.