Framme vid podiet fortsätter Bob Greifeld, Nasdaqs vd, sin presentation för det stora pressuppbådet som bevakar affären mellan Nasdaq, OMX och Dubai. Greifeld har ingen aning om att en objuden gäst, emiren av Qatar shejk Hamad bin Khalifa al-Thani, just har gett sig till känna.

Qatars plötsliga inhopp i följetongen kring OMX, med en intresseanmälan mitt under pågående presskonferens den där torsdagsförmiddagen i september, är årets överraskning i Finanssverige. Och då var ändå de inblandade tämligen luttrade. Turerna hade varit många.

2007 är året då vi svenskar på allvar fick erfara att emiraten kring Persiska viken är både ambitiösa, orädda och extremt förmögna. Börsen i Dubai, som ingen hört talas om tidigare, blev ett självklart samtalsämne vid lunchborden kring Stureplan.

Allt inleddes annars så lugnt och fint. OMX vd Magnus Böcker och Nasdaqs Bob Greifeld log ikapp när de i slutet av maj meddelade att de två bolagen ville gå samman. Kostnaderna skulle gå ner och vinsterna upp i en affär som var värd 25 miljarder kronor. Klappat och klart, tycktes det.

Men Dubaibörsen ville annorlunda. På sensommaren slog Per E Larsson till, svensk vd för Dubaibörsen och pikant nog tidigare vd och parhäst med Magnus Böcker på OMX. Budet från emiraten vid Persiska viken var betydligt vassare än det från Nasdaq. En tids kraftmätning tog vid tills den kreativa trippellösningen presenterades med Investors vd Börje Ekholm som en av huvudarkitekterna. Nasdaq tar över OMX och Dubai blir tredje största ägare i Nasdaq. Affären beräknas vara klar i mitten av februari.

Och Qatar? Det tycks som om inhoppet i OMX-affären var just ett inhopp. Men osvuret är nog bäst.