New York kan tacka Wall Street

Det brukar sägas att det var New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani som städade upp staden med sin nolltolerans-politik på 1990-talet, men det Stora Äpplet har minst lika mycket Wall Street att tacka.

De senaste 30 årens snabba expansion på finansmarknaderna har dominerats av den smala gatan på nedre Manhattan, och det är alla år av vidlyftiga bonusar och mer än generösa löner som lagt grunden till en stor del av den rikedom vi i dag ser.

I dag har New York fått se sig omåkt av London, och är inte längre världens viktigaste finanscentrum. Åtminstone inte om man ska tro mätningar från bland andra Master Card och Y/Zen.

Ett problem för New York har varit svårigheterna att få visum efter 11 september, vilket gjort att många i branschen sökt sig till andra städer.

Ettan London kan behöva växla upp

Än så länge nummer ett, men London kommer att behöva försvara sin position. Ett problem är osäkerheten kring framtida regelverk, inte minst EU-lagstiftning, där exempelvis storbanken Barclays redan hotat med att flytta till New York om kapitaltäckningskravet höjs. Även regeringens engångsskatt på bonusar förra året oroar. Dessutom klagar de i branschen på att London blivit för dyrt och att livskvaliteten blir lidande.

Trots det finns det ingen utmanare i Europa. Efter eurons födelse hamnade mycket fokus på Frankfurt, men ECB huvudkontor hjälpte inte, London har dragit ifrån ytterligare. Det största problemet är egentligen att man är alltför beroende av finanssektorn, ett faktum som kritiserades hårt under krisen då Storbritannien drabbats hårt.

Dubai var först

Arabemiratet Dubai är hårt märkt av såväl finanskris som fastighetskris, men har en fördel mot konkurrenter i regionen som Qatar och Bahrain – de var först och är därmed mer kända för att vara ”stället där det händer”. En stad man kommer till för att tjäna och spendera pengar. Den stora nackdelen för Dubai är att man har förlorat momentum. Emiratet har ingen egen olja och har räddats ekonomiskt flera gånger av storebror Abu Dhabi. Samtidigt plöjer grannlandet Qatar ner sina oljepengar i Qatar Financial Centre (QFC), som satt som mål att bli en global spelare och locka till sig utländska företag.

Stabilt system Singapores ess

Precis som Hongkong är Singapore en gigantisk internationell handelsplats. Och precis som i Hongkong pratar de allra flesta engelska som är ett av de fyra officiella språken. Det är hit många i finansbranschen sökt sig när de lämnat Tokyo eller London. Att valuta-, ränte- och derivathandeln i dag kan ske i princip var som helst är en stor fördel för de snabbväxande asiatiska finansbranscherna. Singapore har en fördel i att man anses ha ett ”stabilt system”. Vilket också är en nackdel. Baksidan av myntet är att i ordet ”stabil” döljer sig en enpartistat och kraftig censur.

En dröm för Stockholm

Har klättrat från plats 37 till 33 i rankningen, men är ännu långt från den dröm om ”Finansplats Stockholm” som staden försökte lansera för några år sedan. Största konkurrenten har länge varit Köpenhamn, som skryter med att över 500 internationella företag valt att lägga sina nordiska regionkontor där. Men kanske är det dags att se upp för Helsingfors, nu när finska Sampo ökat sina ägarandelar i Nordea ytterligare. Rykten cirkulerar om att bankens huvudkontor kan komma att hamna på andra sidan Östersjön. Dags för Finansplats Helsingfors?

Sydkoreas huvudstad tillhör snabbklättrarna. Redan under finanskrisen 2008 satsade Seouls borgmästare hårt på en internationell kampanjför att lansera staden som en finansplats. Regler har förenklats, en frihandelszon har inrättats, och särskilda servicekontor för utländska anställda har startats, inklusive språkkurser och engelsktalande läkare. Ett arbete som har lönat sig. På två år har Seoul klättrat 37 platser i rankningen, och enbart sen mätningen i höstas har man stigit från plats 24 till nuvarande nummer 16.

Många handlare har flytt Tokyo

Kan bli den stora förloraren i det globala pussel som läggs just nu. Det japanska bankväsendet är väldigt reglerat och ekonomin har gått kräftgång de senaste tjugo åren. Tokyo behåller femteplatsen i rankningen av världens finanscentrum, men har de senaste 4–5 åren haft problem att behålla framför allt valuta- och räntehandlare som flyttat till Hongkong och Singapore.

Dessutom kan jordbävningen och all oro kring kärnkraftsolyckan bli droppen för Tokyos ställning. Många handlare har lämnat staden den senaste månaden och bedömare tror att det kan bli svårt att få dem att återvända. På plussidan finns en stor inhemsk aktiemarknad.
Kineser i allmänhet och Shanghaibor i synnerhet sneglar missunnsamt på Hongkongs position på den globala finansmarknaden. Här är det en tävling mellan två system, och även om Hongkong numera är kinesiskt är det den egna metropolen Shanghai man vill ska gå segrande ur striden. Shanghais största problem, förutom att staden växer så snabbt att infrastrukturen inte riktigt hinner med, är annars just det kinesiska systemet. Så länge valutan, renminbi, och marknaderna är så reglerade som de är, kommer Shanghai aldrig på allvar att kunna ta upp kampen om topplaceringarna.

Hongkong ohotad trea

”Ett land, två system” är ett talesätt man hör ofta i Hongkong. Den forna brittiska kolonin har specialstatus sen Kina tog över 1997. I Hongkong kretsar allt kring internationell handel. Än så länge ohotad världstrea och en stor anledning är den internationella utblicken. Till skillnad från i Tokyo, Seoul och Shanghai talar alla engelska i Hongkong. En inte så liten fördel när man ska övertala familjen att flytta med, eller när ett företag funderar på var man ska lägga regionkontoret.