Det handlade främst om stora och högbelånade fastighetsbolag som kom på obestånd.

I fallet Erik Penser drogs den stora Boforskoncernen in i kraschen och övertogs av dåvarande Nordbanken.

Förlusterna var så enorma att större delen av banksystemet hotades och staten fick gå in.

Senare, när fastighetsmarknaden återhämtade sig återvanns betydande summor.

Den ekonomiska nedgången i Sverige som kulminerade 1992 med krisen för kronan och dagsräntor på 500 procent, skärpte krisen på fastighetsmarknaden och priserna föll med upp till 30 procent på villor och borätter.

Många nya bostadsrättsföreningar gick i konkurs när kostnader för tomma lägenheter skulle betalas av dem som bodde kvar.

Först 1995 började priserna vända upp igen och med fallande räntor nådde fastighetspriserna rekordnivåer på 2000-talet.