Den här gången är det den franska storbanken BNP Paribas beslut att stänga tre räntefonder för uttag som är smittkällan. Fonderna ska ha investerat i amerikanska bostadsobligationer, och då delvis i det omskrivna ”subprime”-segmentet.

Fonderna har enligt uppgift hållit sig till obligationer med en rating överstigande AA, det vill säga obligationer med en mycket låg bedömd kreditrisk. Banken säger sig att ha varit tvungen att stänga fonderna, som enligt Bloombergs ska ha samlade tillgångar på motsvarande knappt 20 miljarder kronor, efter att ”likviditeten helt torkat upp”. Det blev därmed helt omöjligt att värdera tillgångarna.

Det allvarliga med fondernas problem är inte den förlustrisken i sig, utan att de visar hur djup misstron är på kreditmarknaden. Obligationer med en AA-rating ska ha mycket låg kreditrisk, men om inte ens de kan omsättas så är förtroendet lågt för bostadsobligationer och de finansiella instrument som har byggts upp med dessa som bas. Inte minst pekar det också på en misstro när det gäller ratingintitutens förmåga att göra sitt jobb.

Dessutom börjar oron bli allt starkare för att många av dem som köpt på sig kreditrisken, genom så kallade credit risk default swaps, kanske inte kan infria sina åtaganden när nu fallisemangen börjar tilla in.

Kan inte investerarna lita på kreditbetygen eller de kreditförsäkringar som de har köpt på sig, vilket för många är helt avgörande för deras investeringsbeslut, så finns en risk att det blir tvärstopp i systemet.

Att det verkligen finns stora sådana förtroendeproblem visades också genom att den europeiska centralbanken ECB tvingades gå ut och garantera likviditeten på den europeiska penningsmarknaden genom att låna ut motsvarande 900 miljarder kronor under torsdagen. Det är den största marknadsintervention som någon centralbank har gjorts sedan den 11 september 2001.

Det tycks inte hjälpa att ECB, amerikanska Fed och andra mer eller mindre institutionella aktörer, bankekonomer med flera, återkommande går ut och försäkrar om att de amerikanska subprimeproblemen är hanterbara och att tillståndet i den lite tilltufsade amerikanska ekonomin ändå är gott.

Alla vet att de måste säga så, vilket gör att deras trovärdighet också sätts i gungning om de agerar på annat sätt, eller om det visar sig att tidigare utsagor inte stämmer. Så var till exempel fallet för BNP Paribas som tidigare sagt att de hade en ”negligerbar” exponering mot subprimemarknaden.