KOMMENTAR | Swedbank

Kommentaren sitter långt inne. Presskonferensen är slut, strålkastarljuset är släckt och de flesta analytiker och journalister har begett sig hemåt när Swedbanks vd plötsligt med en suck ger uttryck för sin känsla inför året som gått.

En omdömeslös expansion i Baltikum, en finanskris och sedan en realekonomisk kris har fullständigt slagit sönder Swedbanks affär. Många kunder och aktieägare tänker säkert som Michael Wolf när de stirrar på den där siffran på nedersta raden i resultaträkningen för 2009, minus 10,5 miljarder kronor. Det är lätt att förstå varför Swedbanks styrelse stoppade det mesta av bonusen för 2009.

Det allvarligaste är förtroendet – all bankverksamhet handlar ju om det. Hur ska Swedbank lyckas upprätthålla förtroendet gentemot sina kunder och sin ekonomiska rådgivning när banken själv uppenbarligen inte har ordning på sin ekonomi. Det är 10000-kronorsfrågan för Michael Wolf.

Varför lita på en rådgivare som själv hamnat i skuldfällan, eller snarare kreditförlustfällan? Det är en relevant fråga för Swedbanks kunder det här året.

Nu ska det sägas att Swedbanks brakförlust inte kom som någon överraskning. Fjärde kvartalet blev visserligen något sämre än väntat men att helårssiffran skulle landa på minus 10 miljarder kronor räknade många med. Ändå, en prognos är en sak, siffror svart på vitt i ett bokslut något helt annat; orubbligt och definitivt och något för historieböckerna.

Men få nu inte uppfattningen att Michael Wolf är överdrivet bekymrad. Det där med ett ”fasansfullt år” satt långt inne. Huvudbudskapet från Swedbanks vd är annars att han är nöjd. Överraskande nöjd, kanske man kan tillägga.

Michael Wolf är nöjd med att resultatet inte blev ännu värre, han är nöjd med att banken har reducerat riskerna i verksamheten, han är nöjd med att Swedbank har vågat ta tuffa beslut som svider initialt men ger effekt långsiktigt och han är också nöjd med att kunderna återigen litar på banken och ökar inlåningen.

Missnöjd med nåt?

Michael Wolf funderar utan att hitta något svar. Det är här han konstaterar att 2009 ändå var ett fasansfullt år men att det mesta bara kan bli bättre nu.

Inte bara bättre, Swedbanks ledning tror till och med att det finns förutsättningar att visa vinst för helåret 2010.

Dumdristigt eller modigt, välj själv. Fakta är att kreditförlusterna nära nog måste halveras för att nå det målet. Det vill säga gå från 24 miljarder kronor, som var årets siffra, ner till 12–13 miljarder kronor år.

Det låter mycket, särskilt som Swedbank i sitt bokslut inte på något sätt blåser faran över när det gäller osäkra fordringar och kreditförluster i öst. Under det senaste kvartalet har osäkra fordringar (som är ett förstadium till kreditförluster) i Ryssland ökat kraftigt. Från 660 miljoner den sista september till 2,2 miljarder den sista december 2009.

Även i Lettland, Litauen, och Ukraina är det fortsatt ett mycket allvarligt läge medan situationen i Estland är betydligt ljusare. Som lök på laxen hissade bankens riskchef, Göran Bronner, varningsflagg för den svenska verksamheten vid gårdagens presskonferens. Den har än så länge gått sensationellt bra. Starkt resultat och minimala kreditförluster.

2010 kan återigen bli ett svettigt år för Swedbanks kunder, aktieägare och anställda. Och Michael Wolf är den förste att inta en – om inte självkritisk – så i alla fall ödmjuk inställning.

Mycket kan gå fel, återkommer han till flera gånger. Fram tills nu har han levt mycket på att han är ny och inte kan ställas till svars för det som skett i Baltikum. Om ett år vid den här tiden är läget ett annat.