UTBLICK | Finansdramatiken

–Den akuta risken för en ren härdsmälta på finansmarknaden kan nog stuvas undan nu. Jag tror att vi kommer att tala betydligt mindre om problemen på kreditmarknaden under 2009 än vad vi gör idag.

Den optimistiska bedömningen gjorde Hans Danielsson när SNS i Stockholm igår bjöd till frukostmöte på det glödheta ­temat ”Kreditmarknadskrisen ur ett New Yorkperspektiv”. Och han har följt det senaste årets ­finansdramatik från parkettplats som Senior Managing Director med globalt ansvar för aktie­förvaltningen vid AIG Investments, en av världens största finansiella institutioner.

–Jag kommer visserligen från aktiesidan så jag tenderar att vara optimist. Men jag tror också på det, sa Danielsson om sitt jäm­förelsevis positiva scenario för både finansmarknad och USA–ekonomi.

Han spådde inte någon djup och utdragen amerikansk konjunkturnedgång. När centralbankens räntesänkningar och regeringens skatteåterbäringscheckar till hushållen får fullt genomslag i ekonomin vänder tillväxtkurvan uppåt igen. Dessutom får USA draghjälp av en företagssektor med ovanligt starka balans­räkningar och en snabbt växande export.

Danielsson ”stack också ut ­hakan” med ett lugnande ­på­pekande om den amerikanska bostadsmarknaden som utlöste finanskrisen och där priserna bara fortsatt att falla och där ­antalet exekutiva auktioner skjuter i höjden.

–Bomarknaden är inte bottenlös. Amerikanerna har demografin på sin sida: Det bildas 1,6 miljoner nya hushåll varje år. Det ­betyder att USA betar av en överproduktion av bostäder betydligt snabbare än europeiska länder med stagnerande eller rent av minskande befolkning.

När gäller själva kreditmarknadskrisen var Danielssons budskap alltså: ”Det värsta är över”. Och den är en bedömning som hörs allt oftare även från ekonomisk–politiska nyckelaktörer. IMF–chefen Dominique Strauss–Kahn förklarade exempelvis vid ett framträdande inför EU–par­la­mentet i Bryssel i veckan att ”det finns goda skäl att tro att den största delen av de finansiella ­institutionernas reserveringar för kreditförluster nu har redo­visats”.

Och Morgan Stanleys ärkepessimistiske Asienordförande Stephen Roach sa vid samma möte:

–Jag har uppfattningen, kan man säga, att kollapsen för ­investmentbanken Bear Stearns utgjorde bottenkänningen i den här krisen. Åtminstone hoppas jag det.

Roach betonade dock, liksom andra bedömare, samtidigt att det inte är detsamma som att problemen är över.

Följden av att bankerna bantar sina balansräkningar när de gör sig av med svårvärderade högriskpapper är att de tvingas skruva ner sin utlåning. Det är på väg att skapa en allmän kredit­åtstramning som bidrar till att strypa tillväxten och som väntas bestå i ett antal månader fram­över (det är få som idag vågar spå exakt hur utdraget det problemet blir).

Men samtidigt hörs det också fortfarande bistrare varnings­röster. Myron Scholes – expert på obligationsprissättning och som 1997 delade ekonomipriset till Alfred Nobels minne med Robert Merton – är ännu inte beredd att ansluta sig till ”det värsta är över–skolan”.

–Vi vet inte än om ovädret passerat eller om vi befinner oss i orkanens öga. Har vi nya chocker framför oss, frågar han sig i en Bloombergintervju.

Och Scholes talar av egen erfarenhet. Han har bränt fingrarna förr. Tillsammans med Merton satt han i styrelsen för den stora investeringsfonden Long Term Capital Management (LTCM) som räddades av Federal Reserve när den höll på att krascha år 1998.