Nu är den fyra månader långa rättegången i Stockholms tingsrätt mot de sex åtalade i den rekordstora insiderhärvan, slut. De inblandade påstås ha gjort vinster på runt 130 miljoner kronor på det som åklagaren påstår vara olagliga insideraffärer.

De åtalade männen som i höstas, när rättegången startade, var sammanbitna, bleka och talade med forcerad röst, har mot slutet slappnat av och till och med vågat sig på att skoja och småfnissa med varandra under pauserna utanför sal 34 i det nyrenoverade rådhuset på Kungsholmen.

Kanske har de all anledning att slappna av.

Cevianmannens advokat, Leif Gustafson, gick i sin slutplädering till generalangrepp mot åklagarna. Han anklagade dem för att – helt i strid med straffrättsliga principer – åtala på lösa grunder med argument som ”man får intryck av” och ”reagerade märkligt vid gripandet” och att männens investeringsprofil förändrades från försiktig till aggressiv vid tiden för de påstådda insideraffärerna. I brottmål räcker inte att det finns vissa indikationer, misstankar och ”konstigt beteende” för att få en fällande dom.

Det ska inte göras en ”helhetsbedömning”, som det ofta kan stå i domskälen till ett tvistemål. Åklagarna måste bevisa att det står utom rimligt tvivel och visa att männens gärningar stämmer in på exakt det insiderbrottslagen stadgar. Frågan är om åklagarnas stödbevisning räcker ända fram.

Exceldokumenten som hittades i Nordeamannens dator, med listor över summor, i vissa fall de åtalades initialer och noteringar hur mycket pengar de skulle få ”per head” är försvarets svaga länk. Där har åklagarna visst fog för att flera av dem har haft affärer ihop och att de delat lika.

Förklaringen att de lånat pengar av varandra verkar krystad. Det är nära till hands att tro att dessa vinster har uppkommit med allas medverkan, med just den systematik åklagarna har argumenterat för.

Att de köpt på sig och pratat i så kallade jokrar – kontantkortsmobiler – kan ju också tyckas suspekt, när man har att göra med rika 35-plussare med flotta lägenheter i innerstan eller på Lidingö.

Men hur mycket åklagarna än pekar på det misstänkta beteendet är det inte olagligt att använda kontantkortsmobiler eller för den delen prata om ”babes”, ”Ophelia” och ”mexikanska fortunecookies”.

Nej, inte ens det faktum att Nordeamannens hustru – som inledningsvis också hon var misstänkt för insiderbrott – kastade ut en mobiltelefon genom fönstret i samband med att maken greps är något egentligt bevis.

Det agerandet må vara underligt, men det är inte det de sex männen står åtalade för, utan för att ha använt ”information om en omständighet som inte är offentliggjord eller allmänt känd och som är ägnad att väsentligt påverka kursen på en aktie eller något annat finansiellt instrument”, som lagtexten säger.

Både advokater och åklagare brukar skrocka om att Al Capone aldrig kunde fällas för de grövsta brotten han stod åtalad för, hur åklagarna än försökte. När han till slut fälldes var det för grova skattebrott.

I det här fallet kan åklagarna inte ens vara säkra på det. Troligen hinner Högsta Domstolen pröva de två skattemålen som har direkt bäring på dessa åtal.

Högsta Domstolen ska, som E24 var först att rapportera om, ta ställning till om det är förenligt med Europakonventionen att åtala för skattebrott, trots att en process som gäller straffskatt redan har inletts av Skatteverket.

Två färska domar från Europadomstolen underkänner en sådan ordning och Norge, vars lagstiftning tidigare såg ut som den svenska, har redan rättat sig efter de två målen.

Då spelar det inte så stor roll att ett av Cevianmannens och Nordeamannens helgarderande argument är löjeväckande tunt:

De trodde alls inte att de skulle bli misstänkta för att vara skattesmitare, utan att det fanns fullgoda ursäkter att de, bara några veckor efter att de släpptes ur häktet i juni 2007, just då fick för sig att deklarera inkomster för 2005.

En sak är säker vad än Stockholms tingsrätt kommer fram till i slutet av april: Någon eller några delar av domen kommer sannolikt att överklagas av någon part.

Och om de huvudåtalade blir friade kommer det leda till en förnyad diskussion om hur svårt det är att få till fällande domar med gällande insiderlagstiftning.