Under forskningen intervjuade Laila Naraghi, 25, bland annat Carnegies sparkade vd Stig Vilhelmson och gick igenom ett stort antal artiklar från E24 och DI.se.

– Jag skrev min B-uppsats inom ämnet kriskommunikation. Då handlade det om hur fackets kriskommunikation fungerade utifrån fallet med salladsbaren Wild & Fresh. Jag ville undersöka andra sektorer och då framstod Carnegie som jätteintressant val eftersom bolaget är en viktig finansiell aktör, säger Laila Naraghi.

Hennes fallstudie kommer att användas bland krishanteringsforskare och bland myndigheter vars uppgift är krishantering. Rapporten berör den så kallade tradingskandalen, FI:s varning där vd och styrelse tvingades avgå, Biacore-härvan där en anställd på Carnegie greps och åtalades för grovt insiderbrott och kritiken mot Mats Odells utförsäljningsgeneral Karin Forseke och statsekreterare Urban Funered, tidigare vd respektive chef för kontrollfunktionen vid Carnegie.

Vilka slutsatser drar du?

– Att finansiella sektorn inte påverkas som inom politiken. I kriser råder det olika förutsättningar för de två sektorerna att behålla sin trovärdighet. Men dessa sfärer kan flyta ihop och det måste man ha i beaktande. I turerna med Carnegie visas det genom att även andra aktörer påverkades, till exempel regeringen. En annan slutsats är svårigheterna för FI att både förväntas ta ansvar för finansbranschens krisberedskap inom Sveriges krishanteringssystem och samtidigt vara granskande tillsynsmyndighet, säger Laila Naraghi.

Vad kan bank- och finansbranschen lära sig av det som skedde under 2007 med Carnegie?

– Carnegie behöll sin trovärdighet på marknaden, men andra aktörer drabbades. Jag tycker också att man inte ska hetsa upp sig över mediedrev. Carnegie behöll sin trovärdighet – värderat utifrån aktiekurs, vinst och andel av handel på Stockholmsbörsen, analysföretaget Prosperas ranking – trots att man utsattes för just ett mediedrev. Det påverkade inte Carnegie lika mycket som man hade trott, säger Laila Naraghi.

Carnegies före detta vd Stig Vilhelmson intervjuades i mars i år. I den framgår bland annat att det inte fanns någon informationschef vid Carnegie förrän i juli 2007, alltså flera månader efter att de felaktiga tradingvärdena uppdagats.

Vilhelmsons dom mot medierna är inte nådig. Han anser att det som har skildrats av medier är uttryck för ”extremt tendentiös journalistik” och att man inte har brytt sig om Carnegies uppfattning om att de felaktiga tradingresultatet är en konsekvens av tre anställdas kriminella ageranden utan ” vred om det till att istället vara jag och vi i ledningen”.