– Flera bolag har redan använt system där alla udda teckningsrätter automatiskt säljs och pengarna sätts in på aktieägarens konto. Samma system kan användas till att sälja teckningsrätter som ligger kvar outnyttjade.

Han är starkt kritisk till Swedbanks och Billeruds tal om dyrbara extra informationsinsatser för att minska antalet passiva ägare som förlorar pengar i samband med emissionerna.

– Det vore bättre att se till att problemet överhuvud taget inte uppstår, säger han.

Leif Vindevåg tycker att det viktigaste i samband med nyemissionerna är så hög effektivitet som möjligt. Bolagen måste sträva efter att så lite pengar som möjligt försvinner till garanter och i själva hanteringen, samt att inte vissa aktieägargrupper direkt missgynnas.

Men många av senare års emissioner tycks ha utformats så att de främst gynnat mellanhänderna och nära intressenter på småaktieägarnas bekostnad.

I Sverige görs emissioner främst med företrädesrätt för de nuvarande aktieägarna. När emissionsbolagen därtill sänker teckningskurserna mycket kraftigt anser Leif Vindevåg att det är ytterst tveksamt om de överhuvudtaget behöver kostsamma emissionsgaranter.

Sett i backspegeln har också flertalet av dessa emissioner till och med blivit kraftigt övertecknade. Bolagen verkar ha lagt sig platt för rådgivarna och inte förstått vad det handlar om, menar Leif Vindevåg.

– Rådgivarna tar mycket betalt för sin marknadskunskap. Då är det också rimligt att de i förväg kan pejla om en svensk företrädesemission kan gå hem.

Han pekar också på att garanterna får bra betalt för sin garanti. Genom att dessutom föreslå en mycket låg teckningskurs köper de sina aktier till reapris och utan risk om garantin måste infrias. Förlorare blir småspararna som kan missa stora belopp om de värdefulla teckningsrätterna inte utnyttjas.

Som ett alternativ till automatisk försäljning vill han se så kallad subsidiär teckningsrätt framför att garanterna ensidigt ska gynnas.

Med subsidiär teckningsrätt får i första hand de befintliga ägare som uttryckt ett önskemål att teckna mer köpa de nya aktierna och först om det inte räcker släpps externa investerare in. På så sätt stannar den ekonomiska favören ”inom familjen”, d v s hos de gamla aktieägarna.

Leif Vindevåg har förståelse för Investors vd Börje Ekholms åsikt att bolagsledningarna bör få ett mer öppet emissionsmandat för att kunna agera snabbare men betonar att det finns risker för missbruk som inte kan negligeras.

– Ska man pröva Börjes recept får inte alla principer kastas över bord, säger han och pekar på risken för att rabatten vid riktade emissioner blir så hög att andra ägargrupper missgynnas.

I USA är detta ett mindre problem när bolaget kan bli stämt av ägare som känner sig lurade. Så är det inte i Sverige.

– Men det stora problemet är snarast apportemissioner där det också finns en värderingsfråga att ta ställning till eftersom betalningen inte sker i kontanter, säger Leif Vindevåg.