Den traditionella svenska modellen med huvudsakligen företrädesemissioner och där stämman är en ständig överrock i emissionsbeslut är inte bara mycket tidskrävande utan bidrar till att begränsa företagsledningens handlingsfrihet och därmed försämra konkurrenskraften anser han.

I samband med investmentbolagets första kvartalsrapport i år passade Börje Ekholm på att koppla ihop från med spekulativa attacker från blankare som tvingade fram garanterade emissioner.

Ersättningen till garanterna beror bland annat på tiden för åtagandet och hur lågt teckningskursen sätts i förhållande till tidigare aktiekurs. Med andra ord tvingar marknadens mekanismer fram både stor utspädning och ett hetsigt emissionsförfarande med ibland betydande negativa konsekvenser för aktieägare som inte står på tårna.

Börje Ekholms recept är istället att stämman ger styrelsen ett öppet mandat att nyemittera efter behov och att rikta emissionen till utvalda investerare utan företräde för de gamla ägarna.

Det är snabbmat jämfört med företrädesemissionens långkok. Styrelsen ger en mäklare i uppdrag att bygga en bok där investerare antecknar det antal och pris de är villiga att köpa på. Processen kan i princip gå på en eller två dagar. En företrädesemission kan ta uppemot två månader.

Vid en riktad emission är det vanligt att de nya aktierna säljs med en viss rabatt mot rådande aktiekurs, liksom att det kan pressa aktiekursen något när slipade placerare blankar aktien och tecknar i emissionen. I USA är modellen med öppna mandat och riktade emissioner mycket vanligt.

Men det är mycket sällsynt att rabatten hamnar i de härader över 25 procent som vi under året sett svenska storbolag sätta i de emissioner som sker med företräde till alla ägare.

Den mest uppenbara fördelen med riktade emissioner är – förutom snabbheten – att passiva aktieägare som glömmer att agera i en företrädesemission inte missgynnas lika mycket som i en riktad emission.

Den stora nackdelen är att systemet kan missbrukas när mycket av makten förskjuts från stämman till styrelsen. Börje Ekholms meningsmotståndare i emissionsfrågan pekar också på att det är stora kulturella skillnader mellan USA och Sverige.

Sverige saknar den amerikanska rättstradition som gör att styrelser och företagsledningar löper stor risk att bli stämda om aktieägarna känner sig förfördelade. Dessutom är Sverige en relativt liten finansiell marknad.

Större bolag med tillgång till den internationella marknaden kan ordna finansiering genom riktade emissioner. För medelstora och små bolag är det inte lika självklart – i alla fall inte när det råder brist riskvilligt kapital.

I mindre bolag kan man inte heller räkna bort hjärta och smärta-faktorn. Ägare som varit med länge i bolaget, i mot- och medgångar, är ofta mer lojala än finansiella aktörer som ser en kortsiktigt lukrativ möjlighet.