När Investors vd Börje Ekholm i januari började plädera för höjda styrelsearvoden var det framför allt ett citat som var häpnadsväckande.

– Vi vill gärna ha personer som lämnat en aktiv karriär, som kan gå in i och ta på sig styrelseroller. Då ska man ju någonstans kunna tjäna motsvarande, sade han till E24.

Uttalandet säger dels något om vilken typ av personer Wallenbergsfären vill se i sina styrelser, dels något om hur man ser på den ekonomiska elitens inkomsttrappa.

Uppenbarligen hamnar tidigare vd-erfarenhet högst upp på listan när nya ledamöter ska rekryteras. Det förstärker bilden av att en attraktiv styrelsemedlem i Börje Ekholms ögon är en lite gråsprängd, äldre herre som efter många års slit på fronten vill trappa ned.

Men till skillnad från vanligt folk ska den distingerade gentlemannen inte behöva gå ned i ”totalersättning” när åldern kryper sig på. Annars är det ju brukligt att inkomsten går ned när man jobbar lite mindre. Höga omkostnader för båt och sommarhus ska kunna täckas av styrelsearvodena, tycks Ekholm resonera.

Men som SvD Näringslivs granskning visar tjänar flera av de mest anlitade styrelseproffsen idag mer än vad de aktiva vd:arna gör. Personer som Marcus Wallenberg, Lars Westerberg och Sverker Martin-Löf tjänar också mer än vad de själva gjorde i operativ tjänst.

Detta beror på en sak som Ekholm talar tyst om. Sveriges toppdirektörer har fortfarande så generöst tilltagna pensionsavtal att de inte har några problem att hålla inkomstnivån uppe. Dessutom har de skrapat ihop en egen förmögenhet som ger bra avkastning.

Börje Ekholms motargument är att dessa mekanismer gäller ett litet antal av de mest kända styrelseproffsen. Men det är ju just de personerna som lämnat aktiv tjänst i sfärens bolag och nu huserar i styrelserummen.

Eftersom Investor fortsätter att rösta in personer som Michael Treschow, Sune Carlsson och Gunnar Brock i flera av sina styrelser kan inte Ekholm bli förvånad om just deras ersättningar granskas.

Ibland känns det som att Börje Ekholm är en slags principiell masochist. Han styrs av en rad ideologiska principer som han ofta hämtat hem från USA. Dessa åsikter vädrar han gärna trots att det varken är politiskt korrekt eller bra tajming. Han verkar gilla att få lite stryk i opinionen.

En sådan debattvilja är beundransvärd. Men just i det här fallet kan man fråga sig om inte Ekholm lägger sin energi på fel ställe. Många andra ägare vittnar om att ersättningsfrågan sällan är avgörande när man jagar nya styrelseledamöter.

Men kanske är det just den här typen av resonemang som Wallenbergarna använder Investor till. Det är ju lättare att ropa på höjda styrelselöner för den som slipper att möta sparkade fabriksarbetare på väg in till jobbet.