- Bra tider? Nej. Det har det inte varit på länge.

Orden kommer från en man i 40-årsåldern som vill vara anonym. Han står i finanskvarteren på Manhattans mellersta delar och tar igen sig efter avslutad arbetsdag med en cigarett, kastar den senare marken och säger:

- Alla väntar bara på "the number" just nu. Det pratas inte om mycket annat.

"The number" syftar på hur höga bonusarna kommer att bli för 2010 års slit. Och det är just den här veckan som många av de cirka 170 000 anställda i New Yorks finansmecka ska få reda på hur mycket de anses ha gjort sig förtjänta av. En exakt siffra för hur stora bonusutbetalningarna kommer att bli är omöjlig att fastslå. Men förhandsspekulationerna gör gällande att ersättningspotten - alltså lön plus bonusar, en del i form av aktier - på de 34 största företagen kommer att landa på cirka 159 miljarder dollar. Det motsvarar cirka 1 110 miljarder kronor men är den lägsta summan sedan 2008. Det året betalade exempelvis Citigroup ut 98 miljoner dollar i ersättning till en enskild handlare.

Utbetalningarna varierar dock kraftigt i storlek.

Flera undersökningar lyfter fram att gemene man kommer att få se bonusarna minska med 30-40 procent och sluta på 74 400 dollar. Det är det lägsta nivån sedan 2002, enligt revisionschefen i New York men som också poängterar att bonussumman är cirka 50 procent över den totala medianinkomsten för ett hushåll i USA. För toppeliten på Wall Street väntas bonusnivåerna däremot bara minska med ett fåtal procentenheter jämfört med 2010.

Företagen borde nog skära ned på ersättningarna även för den här gruppen, resonerar bland annat bankanalytikern Rose Marie Orens på Compensation Advisory Partners. Enligt henne är det dags att Wall Streets bjässar på allvar inser att festen är över.

Men det är en svår balansgång som företagsledarna måste ge sig ut på när det kommer till bonuspotten. Visserligen är de pressade av den senaste tidens turbulens, samt de nya och uppskruvade kapitaltäckningskraven som finns men är samtidigt högst medvetna om att de enbart är en utbetalning bort från att förlora talangfull personal.

Anses inte ersättningarna vara tillräckliga är risken nämligen stor att de anställda ser sig om efter ett nytt jobb. Ett exempel på det här kom när anställda på Jefferies Group nyligen öppnade upp sig för New York Times och förklarade att de skulle lämna, alternativt stämma företaget, om inte bonusarna låg i samma nivå som hos konkurrenterna.

Den finansanställde, som talar i inledningen av texten, anser visserligen inte att en minskad bonus är skäl nog för att byta jobb eller lämna in en stämning. Men han medger utan omsvep att pengarna är en stor morot.

- Jag kanske inte bryr mig lika mycket som tidigare men självklart spelar pengarna en väldigt stor roll. Ingen vill vara underbetald - eller ens riskera att uppfattas som det - trots att bonusarna minskar.

Bankanalytikern Mike Mayo har en annan syn på ersättningsnivåerna. Ställer man de mot företagens intäkter så förväntar sig han faktiskt en ökning jämfört med tidigare år. Ett tydligt exempel är den mindre firman Greenhill & Company. Medan aktien brakade utför med hela 52 procent under fjolåret så kommer företaget att lägga 75 procent av sina intäkter på ersättningarna. 2010 låg den siffran på 57 procent. Vanligtvis brukar företagen försöka hålla ersättningarna under 50 procent. Den höga utbetalningen, handlar enligt Mike Mayo, i att man just är rädd för att just personalen ska lämna.

Ersättningarna på Wall Street kommer i en tid då diskussionen om snedfördelningen av pengarna - som framför allt Occupy Wall Street släpade fram i rampljuset - är fortsatt aktuell. Och även om inte gemene man alltid är förtjust i de enorma summor pengar som pytsas ut till finansfolket, så är de efterlängtade för såväl staden som delstaten New York som befinner sig i en pressad ekonomisk situation.

Redan nu är skatteintäkterna från finanssektorn nere på en låg nivå, menar bland annat Kathryn Whyle på den fristående vd-organisationen Partnership for New York City. Enligt hennes beräkningar stod finansindustrin enbart för 7 procent av skatteintäkterna i New York under fjolåret. Det ska jämföras med 14 procent år 2007, ett år innan finanskrisen eskalerade men samtidigt som USA klev in i recession. Bortfallet av pengar är stort och kännbart. 2010 stod exempelvis finanslönerna för 23,5 procent av den totala lönepotten inom den privata sektorn i New York, trots att Wall Street enbart fogade över 5,3 procent av den totala personalstyrkan.

Borgmästare Michael Bloomberg har bland annat tvingats skära i polismyndigheten för att försöka nå budgetbalans.

Att finansaktörerna nu dessutom kapar i bonusarna tas däremot knappast emot med fullt jubel - inte heller att antalet anställda minskar. Cirka 2000 fick gå i december och tiotusentals väntas få sluta de kommande åren.

Enligt beräkningar från revisionschefen i New York innebär varje förlorat jobb på Wall Street att ytterligare tre försvinner - två i staden och ett i delstaten.

Vid sidan av står bland annat bostadsmäklarna och stampar otåligt och smått nervöst. Bonustider brukar betyda att de får fullspäckade scheman - något som inte är att räkna med i lika hög grad i år som tidigare.