27-åriga Anna Qviberg jobbar som marknadskoordinator på fjälljätten Skistar men ska nu ge sig in i bilbranschen. Inför torsdagens stämma förslås hon och Svante Paulsson (son till storägaren Erik Paulsson) bli nya ledamöter av Bilias styrelse.

I pressmeddelandet sägs ingenting om att Anna Qviberg är dotter till finansmannen Mats Qviberg, det får mottagaren räkna ut själv. Mats Qviberg förslås samtidigt bli omvald som styrelsens ordförande.

Däremot står det att Anna Qviberg äger 915 000 aktier i Bilia. Aktierna har hon fått av sin far och de gör henne till tredje största ägare i bolaget.

Men Anna Qviberg är långt ifrån ensam att som barn till en mäktig finansman gå in i samma styrelse som pappa. I år tar också Märta Schörling (född 1984) plats i Melker Schörling AB där pappa Melker är storägare och ordförande.

Andra exempel är fastighetskungen Erik Paulsson, som träffar sin son Svante i Fabeges styrelse. Dottern Sara Karlsson umgås han med när han svingar ordförandeklubban i Wihlborgs.

Miljardären Gustaf Douglas stöter på sin son Carl Douglas i Assa Abloys styrelserum. Även hans andra son Eric Douglas sitter i styrelsen för Latour (där familjen är största ägare) men där bytte han plats med pappa Gustaf som avgick 2008.

Den som dock flitigast stöter på familjemedlemmar på styrelsemötena är fastighetskungen Fredrik Lundberg. Han har tre tunga ordförandeuppdrag på börsen: Holmen, Hufvudstaden och Cardo och är ledamot av Lundbergs styrelse (där han är storägare).

I samtliga dessa fyra styrelser stöter han på någon av sina döttrar. I Hufvudstaden, Holmen och Lundbergs styrelser sitter Louise Lindh, som också arbetar operativt inom Lundbergs fastighetsbolag. I Cardo och Lundbergs styrelser ingår den andra dottern, Katarina Martinsson.

På Aktiespararna menar man att det är mycket viktigt att en person inte väljs in i en styrelse bara för att de är barn till en viss person. Det är alltid den egna ledamotens kompetens som måste styra.

– När det gäller styrelsens sammansättning ska relevant kompetens vägleda i valet av ledamöter. Kommersiell erfarenhet, kontaktnät inom branschen och strategiskt kunnande ska därför väga tungt. Att välja in någon med pappa-argumentet håller inte, säger Günther Mårder.

Han får medhåll av konsulten Satish Sen som i dagarna kommer ut med boken "Styrelsearbete i ägarledda företag".

– Det kan ofta vara svårare för en ordförande att ställa krav på en familjemedlem än på en extern ledamot. Att sätta in en släkting i styrelsen kan vara att göra både sig själv och bolaget en björntjänst, säger han och fortsätter:

– Om motivet bakom tillsättningen är att sätta en ung person i lära så finns det bättre sätt att göra det än att göra dem till ordinarie ledamöter. Man kan till exempel göra dem adjungerade i styrelsen, säger han.

Günther Mårder menar dock att det i vissa fall, när det handlar om bolag med en mycket dominerande ägarfamilj, kan vara motiverat att sätta in arvingar i styrelsen.

– Det enda skälet att välja in ett oerfaret barn till huvudägaren i styrelsen är för att minska risken i ägarstrukturen. Om bolaget står och faller med huvudägarens stöd är det viktigt att minska riskerna så att även generationen efter är väl insatta vid ett plötsligt skifte, säger han.