Pensionsbolaget AMF förtjänar beröm på en punkt. Förmåner till ledande befattningshavare smusslas inte undan. Årsredovisningar under senare år har ägnat saken inte mindre än fyra sidor inklusive lättlästa tabeller.

Detta är desto mer imponerande eftersom AMF bara har två ägare, LO och Svenskt Näringsliv. Problemet är att dessa två ägare inte tycks ha ägnat de föredömligt pedagogiska uppställningarna någon uppmärksamhet. Ty här finns siffror som borde ha varit larmsignaler för även trötta styrelseledamöter.

När Christer Elmehagens avtal omförhandlades 2004 mer än fördubblades avsättningen till pension. 2003 hade beloppet varit 3,4 miljoner medan summan exploderade till 8,2 miljoner 2004. 2005 var avsättningen 8,4 miljoner, 2006 11,2 miljoner, 2007 11,5 miljoner och 2008 9,2 miljoner.

De senaste fem åren har 48,5 miljoner avsatts till Elmehagens pension, enligt redovisningarna. Att Christer Elmehagen arbetade två år längre och gick i pension vid 62 års ålder istället för 60 bara ökade pensionskostnaden.

En redan livsvarig pension som ger minst 2 miljoner om året och som tjänats in på bara åtta år, kompletteras med avsättningar till en annan form av pension. Efter fyllda 60 började Christer Elmehagen att från AMF håva in ännu fler pensionsmiljoner.

Så här står det i årsredovisningarna för 2006, 2007 och 2008:

”Styrelsen avtalade 2004 om förlängt kontrakt med vd till utgången av 2008. Enligt detta avtal skall kompletterande premier inbetalas för perioden juli 2006 till och med december 2008. Dessa avser dels att täcka pensionsförmåner intjänade under den förlängda anställningstiden, dels att komplettera vd:s pensionsförmåner enligt de ursprungligt avtalade villkoren. De kompletterade premierna uppgår till 770000 kronor per månad.”

Här handlar det om 23 miljoner kronor. Nog gav årsredovisningarna klart besked om miljon- flödet till Christer Elmehagen utöver höga löner och förmåner. Dessa uppgick 2006 till 5 miljoner, 2007 till 5,1 miljoner och 2008 till 5,2 miljoner.

Det borde vara självklart för styrelseledamöter i ett pensionsbolag att livsvariga pensioner på miljonlöner som tjänas ihop på tio eller färre år, kräver jättelika avsättningar. Åtta eller tio års arbete skall finansiera kanske 25 års pension.

Nu tvår alla sina händer. Ingen har riktigt förstått eller vetat. Utredningen fortsätter om ut- betalningar som AMF:s styrelse idag tycker varit för stora.

Sant är att AMF har haft giriga direktörer som gjort moralisk bankrutt när de själva skyddade sina pengar på andras bekostnad. Lika sant är att styrelsen år efter år undertecknat redovisningar som svart på vitt beskriver miljonrullningen till dessa direktörer.