Det glada börshumöret har alltså smittat av sig på de kroniskt underpresterande skogsföretagen. Investerarna tycks följa den agrara logiken om att matar man hästen tillräckligt där fram, så blir det mycket ätbart där bak också.

Det som matar hästen, aktiemarknaden och tillgångspriserna, är naturligtvis de låga räntorna. De börsnoterade skogsindustriföretagen som det senaste decenniet, med få undantag, förvandlat friskt kapital till just gödsel har då, om än med en viss eftersläpning, fått del av sommarens och höstens breda uppgång.

”För en genomsnittlig avkastning på tre procent är ju ändå bättre än noll”, tycks vara det allmänna resonemanget. Och läget kanske är något bättre än situationen i vintras.

Framför allt har den finansiella stressen för de högbelånade aktörerna minskat, genom de låga räntorna och bankernas ovilja att realisera förluster. Behovet att restaurera balansräkningarna, a la´ Rottneros och Billerud, finns emellertid kvar på fler håll.

På den operativa skogshimlen råder emellertid ett fortsatt kompakt mörker. Visst har de stigande massapriserna tänt en strimma av ljus för hoppet om att en vändning även kan komma för de delar som ligger längre fram i förädlingskedjan.

Men en hel del av detta är en chimär eftersom det stigande massapriset, som prissätts i dollar, till stora delar har matchats just av en fallande dollar. Den svaga kronan har varit till stor hjälp för den svenska produktionen, men det är en fördel som har tappat kraft när kronan återhämtat sig.

För tryckpapperstillverkarna syns inte mycket till ljus vare sig på kort eller lång sikt. Värst ute är tidningspappersproducenterna där den strukturellt krympande marknaden som exempelvis präglat Nordamerika under de senaste tio åren nu även har nått Europa.

Den djupa lågkonjunkturen har snabbat på denna oundvikliga utslagningsprocess. Prispressen lär dominera i tidningstillverkarbranschen framöver.

Men även de andra tryckpapperssegmenten befinner sig i en strukturell rävsax. Vad är det som säger att migrationen till elektroniska medier inte kommer att slå hårt även mot journal- och finpapper? Inte mycket.

Varför skulle exempelvis inte en kostnadsmedveten företagare från Elmtaryd, Agunnaryd kunna tänka sig att distribuera en ”elektronisk katalog” i stället för världens volymmässigt största pappersprodukt? Han skulle ju kunna sänka både de direkta kostnaderna samt inte minst pris- och sortimentsrisken.

Möjligen kan man få indikationer på hur skogsföretagsledningarna ser på dessa och andra mer långsiktiga och strukturella frågor när skogsföretagen ska ge sig ut i rapportfloden, eller om de har fått ägna alla krafter åt att klara tredje kvartalets hinderbana.

Först ut är Stora Enso som rapporterar på torsdag i nästa vecka. Stora Enso har befunnit sig en kontinuerlig omstruktureringsfas under de senaste åren och flaggade i augusti för ytterligare stora nedskrivningar, som belastar det tredje kvartalet. Här kan komma nya överraskningar.

Veckan därpå kommer SCA och Billerud. SCA har ett bättre strategiskt utgångsläge med sin stora och faktiskt lönsamma hygienproduktverksamhet. Men är inte tiden övermogen för att göra upp med den gamla ”fiberkombinattanken” och skilja agnarna från vetet?

Sist ut är inte oväntat Lundbergkontrollerade Holmen. Här kan man ställa frågan om ledning och styrelsen insett att det numera är skogs- och krafttillgångarna som bär upp lejonparten av koncernens värden och att de inte längre bara är en försörjningslänk till tidnings- och kartongbruken samt det kommande, stollinriktade, sågverket i Bråviken. Har Holmen tänkt över om strategin behöver anpassas efter detta?