För de tre första kvartalen 2006 har helstatliga Vattenfall rapporterat ett rekordstort rörelseresultat på närmare 22 miljarder kronor.

Försäljning och elhandel stod för knappt 440 miljoner kronor, det vill säga 2 procent.

Det fanns en tro när elmarknaderna avreglerades att det var elhandeln som skulle ge guld. Enron i USA fick skyhöga värderingar innan bubblan sprack.

Teoretiskt skulle man kunna tjäna pengar på den nordiska elbörsen NordPool. Köper man el billigt på framtidskontrakt och kan sälja den när priset är högt, blir det förstås en god slant i mellanskillnad.

Men då måste man veta när elen är dyr eller billig. Och det kan inte ens experterna eftersom priset i betydande utsträckning beror på vädret.

I år nådde börspriset ett osannolikt augustirekord med 71 öre per kilowattimme. På sommaren brukar priset vara lågt eftersom det inte behövs någon värme. Alla bostäder i Norge har elvärme och många småhus i Sverige värms på samma sätt.

När vintern kommer brukar därför börspriset stiga.

I år har det istället fallit. Det är rekordvarmt och regnen har avlöst varandra.

Vattenmagasinen har fyllts på när de istället brukar tappas av. Resultatet har blivit ett börspris på cirka 30 öre, alltså mindre än hälften av noteringen i augusti.

Att spekulera i elpriser är därför riskfyllt. Elhandlare brukar omgående säkra sin försäljning med motsvarande inköp. Då kan man sova lugnare på natten men vinstmöjligheterna begränsas.

Det är istället elproducenterna i länder som Sverige och Norge som tjänar storkovan på stigande elpriser, eftersom pris och kostnader inte har något samband.

Stiger gaspriserna kan elproduktionen fördyras på kontinenten. I länder som Italien produceras mycket el med importerad naturgas.

De största vinsterna stannar inte i-elbolagen utan vandrar vidare till naturgasproducenter som ryska statskontrollerade Gazprom. Vinster från vattenkraft vandrar däremot inte vidare alls.

Anläggningarna är ofta byggda för ett antal år sedan i ett annat prisläge. De är amorterade. Vattnet är gratis. Produktionskostnaden är närmare noll.

Det blir ren vinst när elpriset stiger. Inte bara ett år utan alla år så länge det kommer nederbörd från ovan.

Delar av denna guldkantade naturresurs har sålts ut av sydsvenska kommuner och Stockholms stad. Lyckliga köpare var Eon Sverige och Fortum.

I Fortum har finska staten majoritet medan Eon Sverige till 45 procent ägs av helstatliga norska Statkraft.

Svenska elkunder får alltså år efter år nöjet att berika våra grannstater när vi använder el från egen vattenkraft. De som i Stockholm av ideologiska skäl genomdrev försäljningen av stadens hälftenandel i Birka Energi var Carl Cederschiöld och HG Wessberg.

Den senare var vid tillfället ordförande för moderaterna i Stockholm och styrelseledamot i Birka Energi. Idag är HG Wessberg statssekreterare i försvarsdepartementet.