När Martin Timell snickrar på tv ser det så enkelt ut. Lika enkelt låter det när banken presenterar sina erbjudanden.

Den traditionella verktygslådan på börsen med köp och försäljning av aktier ger en bra grund, ungefär som att ha en hammare, skruvmejsel och skiftnyckel. Men med de nya verktygen i form av certifikat, derivat, börshandlade fonder med mera kan man utföra betydligt mer avancerade portföljbyggen.

Risken att en mindre välutbildad finansiell hantverkare gör större skada än nytta ökar samtidigt dramatiskt.

De nya produkterna i sig är egentligen inte så riskfyllda som ofta sägs i den allmänna debatten. Det handlar i stället om hur man använder dem.

Så länge risken går att överblicka är det inte avgörande om man placerar i vete, guld, olja eller ett obskyrt index med eller utan hävstång. Snarare handlar det om hur mycket vikt en viss tillgång eller produkt får i hela portföljen.

En placerare som lägger hela sitt sparkapital i exempelvis warranter, långa optioner, riskerar att bli lottlös – eller har en chans att bli förmögen. Det är ett digitalt bet du aldrig ser en professionell förvaltare ge sig på.

Men warranter kan också ge en försiktig placerare samma möjliga vinst med mindre pengar investerade. Genom att gå över från en ren aktieinvestering till en warrant har investeraren samtidigt satt en gräns för den möjliga förlusten.

Men verkligheten tyder på att medan professionella förvaltare använder nya instrument till att sänka risken eller öka avkastningen till en bestämd risknivå, använder många privatpersoner dem till att lägga på mer risk i syfte att maximera avkastningen, men blundar för att det kan slå åt bägge hållen.

Och det är inte alltid funktion eller prissättning är lätta att förstå. Bull- och Bearcertifikaten* är exempelvis inte fullt så enkla att använda som det kan förefalla. Om börsen rör sig tämligen stadigt antingen uppåt eller nedåt ger de visserligen ett bra skydd mot en nedgång, och bra hävstång vid en uppgång.

Men om börsen rör sig väldigt snabbt upp och ned mellan dagarna, kan det mycket väl sluta med att både Bull och Bear hamnar på minus för investeraren. Det är precis vad som skedde under den senaste börsnedgången, där kurserna rörde sig kraftigt upp och ned, även om de framför allt gick ned.

De nya finansiella instrumenten med alla sina mer eller mindre fantasifulla bokstavskombinationer är dessutom ofta svåra att verkligen tränga genom för en vanlig placerare vilket ger möjligheter för bankerna att plocka ut höga avgifter.

Courtagekostnaderna för traditionell aktiehandel som nu minskar bland privatpersoner har länge pressats av nätmäklarna. Det är svårare att se igenom alla avgifter för komplicerade produkter som aktieindexobligationer.

Tveklöst är bankerna, precis som hemmafixarkedjorna, betydligt mer intresserade av att marknadsföra dyra och komplicerade produkter.

Börshandlade fonder, så kallade ETF:er, är exempelvis stora internationellt. Men de ger inga höga årliga intäkter till bankerna. På den svenska bankoligopolmarknaden är det däremot andra produkter som dominerar.