”I Sverige har staten varit den yttersta garanten för det finansiella systemet och aktieägarna har bidragit till stabiliteten genom att stärka bankernas balansräkningar”, heter det från Swedbank.

Det är lika oomtvistligt att de anställda har ägarna och staten att tacka för att de har jobben kvar, som att bankledningen lägger sig platt för den kritik som bonusfrågan skapat.

Beslutet att dra tillbaka den rörliga ersättningen för 2009 sägs vara en del i att långsiktigt bygga en stabil bank. Problemet är att den handfull personer som orsakat bankens enorma förluster inte påverkas av beslutet, utan det är istället de anställda som arbetat hårt för att få verksamheten på fötter som får bita i det sura äpplet.

Tvärt emot vad allmänheten ibland tycks tro är inte den allmänna lönenivån inom bankvärlden astronomisk – inte heller den generella bonusnivån.

Sedan finns det de som tvivelsutan har generösa bonusramar. Det beror oftast – dock inte alltid – på att de drar in mycket pengar till banken och att de är eftertraktade på finansmarknaden.

Vad man än tycker om deras ersättningsnivåer vet såväl bankledningen som konkurrenterna att de är lättrörliga på samma sätt som en framgångsrik idrottsutövare följer pengarna. Den som drar in pengar, vare sig det är courtage eller biljettintäkter, får betalt därefter.

Michael Wolf har kastat in en brasklapp i form av att beslutet att dra tillbaka de rörliga ersättningarna inte gäller redan ingångna avtal.

Man kan på goda grunder anta att de som har fyllt sina bonusmål under fjolåret kommer att ha andra åsikter än ledningen om vad som är att betrakta som ingångna avtal. Om det i slutänden visar sig att väldigt mycket var att betrakta som redan ingångna avtal kommer den pudel som bankledningen nu gör att bita sin husse hårt.

Samtidigt är Swedbank noga med att påpeka att beslutet inte ska tolkas som att rörlig ersättning försvinner. Däremot ska större tyngdpunkt läggas på ”långsiktighet i den rörliga komponenten”, säger Michael Wolf.

Att göra en pudel i elfte timmen just innan bonusen ska landa i lönekuverten kommer garanterat leda till kompensationskrav. Istället för en fågel i handen finns det plötsligt bara fåglar skogen. I slutänden kan innebära att chefskadern ger efter för höga krav och aktieägarna på lång sikt måste ge bort mer pengar till rörliga ersättningar.

Hur man än vänder och vrider på bonusfrågan i Swedbank är det ett moment 22. Hade inte bonusarna dragits tillbaka hade de lett till kritik och nu när den senfärdiga pudeln kommer försätter den banken i en knepig situation.Beslutet bidrar inte till stabilitet i organisation, slår inte mot dem som borde hudflängas och riskerar att skapa negativ opinion om det i framtiden visar sig att beslutet bara är en potemkinkuliss.