"We're all Swedes now" skriker den upphöjde ekonomen Nouriel Roubini ut på The Washington Posts debattsida .

För i det internationella tyckandet om hur USA ska rädda bankväsendet finns det tydligen bara två skolor att vända sig till för vägledning: den japanska där begränsade och otillräckliga stödaktioner till banksystemet ledde till ett förlorat årtionde, och den svenska gör-om-gör-rätt-modellen där bankerna nationaliseras, tvättas och säljs igen.

Det är nästan så att man ser framför sig hur Citibank puttas med skrikande bromsar in i en jättelik biltvätt, med Stefan Ingves skadeglatt leende på åskådarläktaren.

Vilken linje kändisekonomen Nouriel Roubini stödjer råder det ingen tvekan om. Det svenska modellen ska rädda amerikanarna, och det måste ske snarast. Först ska alla de stora bankerna granskas och de som bedöms som insolventa ska i ett gigantiskt handtag nationaliseras. De dåliga tillgångarna ska säljas ut till nuvarande marknadsvärde, medan de bra tillgångarna säljs till strategiska intressenter eller återlanseras genom en IPO.

Men låter detta göra sig? Den amerikanska presidenten har uppenbarligen även han läst på om det lilla landet i norr, och kommit fram till att det är enklare att nationalisera banksystemet i ett land med oligopol och ett handfull banker, än i världens största ekonomi med hundratals aktörer.

Sittande på Air Force One, på väg till en antagligen välbehövd långhelg hemma i Chicago, diskuterade han nu i helgen svenskarnas världsberömda räddningsoffensiv - och avslöjade att det kan bli aktuellt med en sådan radikal lösning.

- Vad jag kan säga är att jag kommer inte låta vårt finansiella system kollapsa, svarande han direkt när en reporter frågande om den svenska lösningen var aktuell.

Han tillade att han kommer ”göra allt som krävs för att få pengarna i rörelse igen”. Nu darrar säkert en och annan bank-vd i sin läderstol, och räds framtiden i ett USA där den röda färgen på flaggan får en mörkare nyans för varje dag.

För nu har Fed skjutit slut på kulorna, och Obama har skyfflat på några centimeter till på det gigantiska skuldberget. Om inte detta hjälper så är det bara kanske vikingarnas stålbad kvar.

Sverige, som av Churchill kallades det lilla fega landet, har nu blivit upphöjt till internationell stjärnstatus med ballar av stål. Allt för att vi minsann hade ett bankväsende som inte kunde stå på egna ben, och en professor Kalkyl som ställde allt till rätta igen.

Glöm ABBA-museet, det än Ingves världen nu vill se.