ANALYS | Styrräntan

Det fanns en tid när medierna älskade att spekulera i hur mycket styrräntan skulle förändras. Skulle förändringen vara 0,25 eller 0,50 procentenheter? Folkets väl och ve verkade bero på detta.

Men mitt i krisen ändras styrräntan i mycket större steg och det är endast en av flera åtgärder – och långt från den viktigaste – för att försöka lösa upp låsningen på finansmarknaden samt få fart på ekonomin.

Vid senaste räntemötet i februari röstade Riksbankens direktion enhälligt för en sänkning från 2 till 1 procent. Det är den lägsta styrräntan ­någonsin. Samtidigt flaggade direktionen för att räntan ”kan behöva sänkas ytter­ligare något under 2009” som det stod i den penningpolitiska rapporten. Den exceptionella sänkningen som ägt rum sedan oktober förra året – på grund av finanskrisen och låg­konjunkturen – är ”nödvändig för att dämpa fallet i produktion och sysselsättning”.

Det låter som en annan värld – och det är vad det är både bokstavligen och bildligen – men i september snurrade hjulen för fullt. Många företag förberedde sig på att rapportera ­rekordsiffror för tredje kvartalet.

Inflationen i Sverige var 4,4 procent och Riksbanken oroade sig för att ekonomin skulle bli överhettad. Därför höjdes styrräntan med 0,25 procentenheter till 4,75 procent.

Beslutet var inte enhälligt utan direktionen var splittrad med tre ledamöter för en höjning och tre emot. Beslutet om höjning togs med ordförandens, det vill säga riksbankschefens, utslagsröst.

Beslutet var kontroversiellt när det togs och ter sig i efterhand som huvudlöst.

Några dagar efteråt gick den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers omkull. Det som varit problem med amerikanska huslån (subprimelån) utvecklades till en fullskalig och global finanskris.

Inget förtroende fanns längre i det finansiella systemet. Om investmentbanken Lehman Brothers gick omkull kunde vem som helst spolas bort av kreditförluster och märkliga finansiella instrument.

Om inte pengarna flödar i de finansiella systemen avstannar all ekonomisk aktivitet. Krediter och lån upphör, lagda beställningar återkallas, investeringar skjuts på framtiden.

Handel och produktion minskar drastiskt och företag måste varsla om uppsägningar.

Under oktober hällde central­banker pengar in i det finansiella systemet för att det inte skulle kollapsa. Via insättningsgarantier och statliga garantier för bankers utlåning kunde systemet hjälpligt hålla sig på benen.

Sedan dess har regeringar och centralbanker fortsatt att understödja systemet. Men finanskrisen är inte löst och den har fått konkreta effekter i form av en nedstörtande konjunktur.

Från tillväxt i alla länders ekonomi till minussiffror för den globala tillväxten för första gången sedan andra världskrigets slut. Sista kvartalet 2008 tvärnitade ekonomin. Världshandeln bromsade in och Sverige som ett starkt exportberoende land drabbades ordentligt.

Svensk export har rasat med nästan 30 procent liksom industriproduktionen när månadssiffror jämförs ett år bakåt.

I Sverige försöker regeringen hålla krisen stången genom miljarder till kommunerna och arbetsmarknaden. Den nyligen framlagda vårbudgeten visar på förskräckande siffror fram­över och mycket stora budgetunderskott.

Riksbanken, å sin sida, sänker styrräntan allt närmare nollpunkten.

Så beter sig övriga centralbanker också. I dagens läge är det tämligen ointressant om räntan är 0,25 procent eller 0,50 procent.

När styrräntan närmar sig noll måste andra åtgärder till för att hålla nere räntorna. Exempelvis kan Riksbanken köpa statspapper med långa löptider och därmed pressa ner de långa räntorna.

Alla dessa åtgärder blir onödiga när islossningen på finansmarknaden kommer igång. Men där är vi inte än och då är det vad Fed och amerikanska regeringen gör som spelar roll. Inte på vilken nivå den svenska styrräntan ligger.