Den ekonomiska utvecklingen för dessa länder kan numera förbehållslöst beskrivas som ren depression. Med den tvångströja som exempelvis den lettiska staten har tagit på sig för att skära ner sina kostnader för att kunna få de överenskomna nödlånen från IMF, Sverige och andra så kan den ekonomiska nedgången förstärkas under de kommande kvartalen.

Estland och Litauen har inga sådana explicita krav på sig för att göra motsvarande nedskärningar, men måste göra det om de vill kunna kvalificera sig för det efterlängtade euromedlemskapet.

Det är också uppenbart att kreditförlusterna i området kommer att bli mycket stora. Många optimistiska bankanalytiker har visserligen ventilerat åsikten att exempelvis Swedbank tagit rejäl höjd för sina kreditrisker genom sina kreditreserveringar för det första kvartalet.

Frågan är emellertid vilka höjder som ribban till slut kommer att landa på. Utvecklingen under det första kvartalet har inte varit uppmuntrande. I det mest utsatta Lettland har exempelvis andelen lån där låntagarna inte har fullföljt sina betalningsåtaganden stigit till 20,5 procent för alla lettiska banker. Det är en ökning med 5,5 procentenheter från årsskiftet.

Estland och Litauen som tidigare ansågs stå mycket starkare än ”specialfallet” Lettland lär uppvisa en liknande utveckling. Även om det inte råder något ett-till-ett förhållande mellan storleken på nödlidande lånen och kreditförlusterna så finns det skäl att befara att förlustnivåerna klättrar långt högre än vad fallet var under den svenska och finska finanskrisen, vilka brukar nyttjas flitigt som ett ”worst case” vid förlustberäkningarna.

Det är svårt att se något som i närtid talar för att denna negativa utvecklingsspiral ska kunna brytas, tvärtom. Ländernas val att behålla sina valutors koppling till euron och genomföra en deflationistisk svältkur för att undvika en devalvering kan visa sig bli mycket dyrköpt om inte politiskt omöjligt att genomföra.

En, (eller tre) devalvering(ar) kan inte uteslutas, och även om det lär få kreditförlusterna att explodera, så är det enligt exempelvis nobelpristagaren Paul Krugman den minst smärtsamma vägen för dessa länder att gå om de vill ta sig ur den mycket plågsamma rävsax som de hamnat i.