ÅRTIONDETS BUBBLOR | Del 1 - IT-bubblan

December 1999 kommer tomten till börsen nästan varje dag. Men han är varken klädd i klassisk tomtedräkt eller kavaj med näsduk och slips utan en orange fleecetröja. Och han formligen vräker ut sina överdådiga klappar till aktieplacerarna - åtminstone till dem som handlade med IT- och telekomaktier.

Världsföretaget Ericsson, som utses till århundradets aktie, värderas till över 1 000 miljarder kronor, Nokia till mer än 1 500 miljarder. I mars 2000 har värdena stigit med ytterligare 800 miljarder vardera. Men framför allt handlar det om IT-konsulter som ska erövra världen.

För tio år sedan kom Framfab in i Stockholmsbörsens index över de ledande börsbolagen. I december 1999 kostade en Framfab-aktie över 1 000 kronor.

Precis som alla andra IT-konsulter använde bolaget den egna sedelpressen och köpte på sig konkurrenter runtom i Europa med hjälp av egna uppblåsta aktier.

Mantra som "the race is now" och "det gäller att vara störst" spreds från Stockholm ut över världen med "den nya ekonomin" som ny börsreligion. Namn som Johan Staël von Holstein, Jonas Birgersson, Christer Sturmark, Ola Ahlvarsson, Marcus Bäcklund, Franco Fedeli och Claes Wellton Persson syntes inte bara dagligen i de nationella tidningarna. Det svenska undret fick förstasidor i internationell press.

Allt kretsade kring bolag som Framfab, Cell, Adcore och Icon Medialab. Traditionella industribolag som SKF var förvisade till elefantkyrkogården. Medan SKF värderas till 24 miljarder kronor, värderas IT-konsulter som Framfab till 15 miljarder. SKF är i dag värt dubbelt så mycket som för tio år sedan. Framfab gick 2006 samman med forna rivalen Icon under namnet LBI och värderas idag till 0,7 miljarder kronor.

Till stora delar handlar det om ett klassiskt värderingsproblem, där aktiemarknaden tar ut segern långt i förskott och låter hysterin i ett bolag bli måttstock när andra bolag ska värderas. Till råga på allt satsade man på helt fel vinnare.

Idag har det visat sig att IT-konsulterna inte ens var i närheten av vinnarhålet, de är närmast helt bortsopade. Det är överhuvudtaget få av de bolag från det "svenska undret" som hyllades på Stockholmsbörsen för tio år sedan, som verkligen blivit något stort.

Åtskilliga företag är bortglömda. Ericsson har tvingats genom brutala stålbad och flera ledningsbyten, och telefonerna slåss för sin framtid i det gemensamägda Sony Ericsson. Förra veckans besked om nedläggningen av Gävlefabriken visar att de tuffa tiderna är långt ifrån över. Tiden har till och med börjat hinna ifatt Nokia som tappat mycket av sin forna glans. Än värre är det för många av telekomjättarnas konkurrenter från 1999, där flera kollapsat eller tvingats gå samman för att överleva.

Ericsson och Nokia slåss i stället mot bolag som inte fanns på kartan för tio år sedan. Från världsdelar få räknade med på den tiden.

Rent industriellt har både telekom och internet blivit fantastiska framgångssagor. Snart sagt varje människa runtom i världen har en mobiltelefon, något som var oerhört avlägset för bara tio år sedan.

Allt mer av både affärer och folks mediekonsumtion sker på internet, som är något helt annat i dag än för tio år sedan. De gamla monopolen har utmanats - banker, flygbolag, spel eller bokhandlare - alla möter de snabbfotade opponenter på nätet.

Tveklöst hade IT-gurus som Jonas Birgersson en hel del guldkorn in de resonemang som förvandlades till gråsten på börsen. Teknologin segrade men guldet har grävts fram på andra håll, hos konsumentrelaterade företag, i industrier och inte minst i USA med bolag som Google och Youtube som i princip inte fanns för tio år sedan.

Sedan återstår det även för de bolagen att bevisa att de långsiktigt kan tjäna pengar. Det finns nästan aldrig någon helt "ny ekonomi", utan bara kontinuerlig utveckling av den gamla som då och då gör ett tekniksprång.

Nu, tio år efter att IT-bubblan spändes till bristningsgränsen, visar det sig hur tekniken sipprat ned från det hysteriska hajpstadiet till vardagsekonomin. Från sommaren 2007, då börsen toppade innan recessionsoron vände utvecklingen till ett brant fall, har ett femtiotal börsaktier ökat i värde. Det dominerande inslaget bland vinnarna är internet och konsumtion, framför allt bolag där de båda sektorerna kombineras, och där programvaran står i fokus. På hårdvaran råder ständig prispress, vilket inte minst Ericsson fått erfara, och IT-konsulterna visade sig oväntat utbytbara.

En lärdom är att bubblor som byggs upp och spricker på börsen inte behöver betyda att det inte finns en stark industriell utveckling i botten. Men utan en klar och rak förmåga att skapa intäkter är inte ens unik kompetens och programvara mycket värd.