Efter halvårsboksluten i fjol kunde investerarna konstatera att tillväxten för kreditförlusterna hade toppat och fokus kunde därför allt mer skiftas till utvecklingen för den underliggande intjäningen, som nu har börjat svaja.

Där är räntenettot den största och normalt stabilaste intäktskällan. Denna stabilitet är emellertid en sanning med modifikation. Det gäller i synnerhet storföretagstunga SEB vars räntenetto svajar mest.

För Wallenbergarnas egen bank har räntenettot sjunkit med 37 procent sedan toppen under första kvartalet i fjol och ”sekventiellt”, mellan tredje och fjärde kvartalet sjönk det med hela 18 procent.

Swedbank har klarat sig något bättre med ett tapp på 19 procent sedan första kvartalet. Nordea står mest stabit där räntenettot fallit med 6 procent sedan toppen under fjärde kvartalet 2008.

Handelsbanken, som presenterar sitt bokslut den 18 februari, har kunnat uppvisa en motgående trend under fjolåret där räntenettot har ökat något från första kvartalet 2009. Den viktiga förklaringen är att bankens stabilitet har lockat till sig stora volymer av billig inlåning från allmänheten varför räntekostnaderna har sjunkit drastiskt.

Att räntenettot börjar krympa när stabiliteten i banksektorn ökar är heller inte märkligt. Centralbankernas sänkta räntor och villighet att stötta banksystemet med likviditet har ju haft som ett av sina främsta syften att just undvika att någon storbank skulle fallera. Och i Sverige är det just Swedbank och SEB som har hängt på repen till följd av sin fatala exponering mot Baltikum och andra delar av Östeuropa.

Genom att utnyttja möjligheten till billig kortfristig inlåning från Riksbanken, och i Swedbanks fall även mycket generösa lånegarantier från staten, så har de kunnat lyfta sina räntenetton, liksom även resultaten från sin egen handel med värdepapper, ”trading”.

Men i takt med att kunderna anpassar sina lån till det sjunkande ränteläget och bankerna försöker normalisera sin egen finansiering, få en bättre matchning mellan sin egen in- och utlåning, så sjunker räntemarginalerna.

Sjunkande volymer och en växande andel problemkrediter har också gjort att räntenettot sjunkit för de mest utsatta bankerna.

En viss motvikt till sjunkande räntenetton har visserligen bättre netto från avgifter och provisioner, till följd av de stigande aktie- och obligationskurserna, varit. Men med mer normaliserad utveckling på kapitalmarknaden så lär tillväxten även på detta område bli svag framöver.

Så som E24 hävdade inför rapporterna kommer fokus under det innevarande året att vara på intjäningen och då framför allt räntenettot. Den stora frågan är hur stark den sviktande trenden blir framöver.

Här spelar centralbankernas räntepolitik en avgörande roll liksom hur stark den ekonomiska återhämtningen och därmed kreditefterfrågan blir. Den rådande turbulensen runt eurosystemet och därmed den ekonomiska utvecklingen i Europa, där flera länder med Grekland och kanske framför allt Spanien är på katastrofkurs, kan även skapa turbulens för de svenska bankerna inte minst genom att det kan spilla över på de svårt sargade baltiska länderna.

En annan viktig fråga som kommer att blötas under 2010 är vilka nya regleringar som kommer att läggas på bankerna. Skärpta kapitalkrav och bättre riskhantering ligger i korten.

De svenska bankerna har visserligen en relativt merparten av sina europeiska kollegor en stark kapitalbas men en skärpning av kapitalkraven lär även kunna slå mot de svenska bankernas framtida avkastningsförmåga.

Även om minnet är kort så är det rimligt att statsmakterna ser till att minimera riskerna för att skattbetalarna ska vara de som i slutändan står för fiolerna när ekonomin svajar medan bankerna håvar in biljettintäkterna när tiderna är goda.