När det tredje kvartalet summerades kunde alla konstatera att det hade varit ett bra börsår, so far. Trots många börsintroduktioner hade generalindex stigit 18 procent från årsskiftet 1998/1999. I årstakt motsvarade det ungefär dubbelt så mycket som ett genomsnittligt börsår.

Inom den högviltsektor som utgjordes av telekom, it och i viss mån media var situationen en helt annan. Det förestående millennieskiftet tillsammans med det tekniksprång som pågick, på flera olika fronter samtidigt, hade lett till starka kursuppgångar i allt som hade minsta beröringspunkt med informationsteknologi.

Den nya och virtuella ekonomins förgrundsfigurer exponerades i TV och tidningar nästan varje dag och mannen på gatan kastade förväntansfulla blickar in i den framtid där både möjligheterna och vinsterna syntes oändliga.

Under det sista kvartalet sprängdes dammluckorna och alla – från analytiker till förvaltare, traders och privata investerare – exponerade marknadens sämsta sida när flockbeteendet tog överhanden. Kassaflödesmodeller och relativvärderingar användes som kanyler, skedar och tändare.

Orealistiska antaganden om framtida vinster och tillväxttal skickade upp enskilda aktier till himlen och när en aktie stigit kraftigt följde konkurrenterna efter på basis av den relativa värderingens logik.

Det brukar sägas att finansmarknaden drivs av girighet och rädsla. Hösten och vintern 1999/2000 handlade det både om girighet och rädsla. Girigheten övergick i en rädsla att missa kursuppgångarna.

Och när en aktie eller en hel sektor stigit kraftigt ökade dess relativa värde på börsen till den grad att den tog plats i nya index vilket innebar att indexförvaltare och vanliga förvaltare köpte på sig fler aktier för att inte halka efter.

Marknaden utvecklade sig till ett kedjebrev. Men millennieskiftet närmade sig - det var ju då allting skulle hända.

Från den sista september 1999 fram till årsskiftet 1999/2000 steg generalindex ytterligare 41 procent. Men det var det breda börsindexet. IT-index mer än dubblades under samma period.

Det handlade inte bara om småbolag som plötsligt fick vingar. Allt högre luftslott byggdes på pålar av drömmar. Ericsson var vid utgången av det tredje kvartalet värt strax över 500 miljarder kronor på börsen. Baserat på marknadens prognos om att bolaget skulle tjäna 15,9 miljarder kronor den kommande tolvmånadersperioden värderades aktien i det läget till ett p/e-tal på 32.

Det var i ett historiskt sammanhang hög värdering, men trodde man att vinsterna skulle mångfaldigas på några års sikt var det naturligtvis billigt. Fram till årsskiftet steg Ericssons aktie 114 procent och lagom till den nyårshelg en halv värld sparat den bästa champagnen till handlades aktien till 57 gånger den väntade vinsten. Den 6 mars 2000 var Ericsson värt 1 800 miljarder kronor och väntades göra en vinst på 22 miljarder kronor.

Nu tio år senare spås Ericsson nå upp till en vinst i de trakterna från år 2012. Bolagets börsvärde är idag inte ens en sjundedel av värdet för tio år sedan.

Icon Medialab klättrade sådär en 460 procent under det sista kvartalet 1999. Vid årsskiftet var bolaget värt 18,6 miljarder kronor trots att det var försumbara vinster som väntades för det nyss avslutade börsåret. Den 6 mars 2000 värderade marknaden it-konsulten till 33 miljarder kronor.

Det kan jämföras med verkstadsjätten SKF som samtidigt värderades till 19 miljarder kronor. Några år senare förde Icon Medialab en tynande tillvaro och slogs ihop med den gamla ärkerivalen Framfab under det nya namnet LBI.

SKF, däremot, är i dag värt över 50 miljarder kronor och det är just användandet av informationsteknologi som gjort den gamla verkstadsjätten allt effektivare och lönsammare.

Men när det begav sig var allt som hade en anknytning till den nya tekniken hyperintressant, något som många drivna investerare och företagsledare utnyttjade genom att pumpa ut pressmeddelanden. Och den analytiker som lyckades hitta ett för massorna dittills okänt ”it-företag” hade gjort sin lycka.

Våldsamma kursstegringar blev normalt. Sommaren 1999 kostade Switchcores aktie under 10 kronor. Den 6 mars 2000 handlades aktien i 162 kronor som högst med ett börsvärde på 10 miljarder kronor. Switchcores aktie var långt ifrån ensam, absolut inte värst, om sådana kursäventyr.

Drivna entusiaster, analytiker, mäklare, corporate finance-människor och före detta företagsledare gjorde gemensam sak och blev it-entreprenörer. Initiationsritualen var att slänga slipsen, slipslösheten var den nya ekonomins signum. Helly Hansen slog aldrig riktigt igenom i de breda direktörslagren.

Millennieskifte. Nytt år. Nya krafttag. Alla de förvaltare som hade missat tåget 1999 var fyllda av entusiasm och tänkte inte gå miste om ännu ett rosaskimrande 2000.

Det saknades inte varningar. Det var bara det att få lyssnade på dysterkvistar som trodde att flygplan skulle störta till följd av millennieskiftet eller att aktier skulle sjunka bara för att de var högt värderade. Telefonhot mot affärsjournalister som skrev kritiskt om it-hysterin var inte ovanligt. Andra konstaterade att marknaden mycket väl kunde ha fel, men så länge kurserna steg gällde det att befinna sig på tåget. Nästan alla pratade aktier, framför allt it-aktier.

Det blev först pyspunka, inte någon kraftig krasch. Kursuppgångarna fortsatte en bra bit i på det nya året men den 6 mars 2000 tog det slut. Det var inte så att det spred sig en panikstämning i marknaden utan det bara tog slut där. Gummibandet gick bara inte att sträcka längre, men det var så hårt sträckt att det inte rekylerade utan snarare skrumpnade.

De högst värderade aktierna kunde falla brant men det var först framåt hösten 2000 de breda investerarskarorna började förstå att framtiden hade varit betydligt bättre förr, att träd trots allt inte växer till himlen och att konjunkturcykler inte försvinner med ny teknik.

Det blev svårt att få tag på riskvilligt kapital att finansiera de nyemissioner som företagen var tvungna att genomföra – den nya ekonomin fanns huvudsakligen bara i sinne- och finansvärlden. Den teknik så många hade investerat i var ännu inte mogen att ta det fulla steget ut till konsumenten vilket innebar att bara en bråkdel av alla nya företag överlevde av egen kraft.

Nu när it-teknologin blivit en del av vår vardag har det visat sig att det inte var mycket mer än ett tekniksprång. Det bidrog till effektivitetsvinster och tillväxt men det var ingen ekonomisk revolution. De bolag som förstod att utnyttja teknologins massmarknadsfördelar blev vinnarna – inte de vid millennieskiftet så eftertraktade konsulterna och uppfinnarna.

Enorma belopp gick upp i rök och det drabbade många - både direkt via aktieinvesteringar och indirekt via fonder. Det skulle dröja till oktober 2002 innan börsen bottnade och då kunde nedgången från toppen summeras till 70 procent. Sommaren 2007 var börsindex tillbaka på samma höga nivå och sedan kom nästa krasch, även den driven av girighet och rädsla. Men det är en annan historia.