På onsdagen avslöjar Affärsvärlden att Industrivärden flera gånger velat ta över franska Renaults post på 20 procent av aktierna i Volvo, och därmed bli klart största ägare.

Det skulle kunna tolkas som att de gamla Handelsbankssfären-männen Tom Hedelius och Per-Olof Eriksson vill befästa sina positioner i Volvos styrelse, där de uppges vara bromsklossarna mot en stor utdelning från fordonsjättens kassa.

I bakgrunden finns dock en person som under senare år under största möjliga tystnad konstant har flyttat fram sina positioner: Fredrik Lundberg. Genom att skjuta fram som ny storägare i Industrivärden har Fredrik Lundberg byggt upp sin egen Supersfär.

Precis som Industrivärden agerar Fredrik Lundberg i ett tempo som lätt förväxlas med stillastående. Trots detta har Lundberg skickligt lyckats göra sina små förflyttningar på ett sätt så att han nu är betydligt större än tidigare.

Och även om tjänstemännen Per-Olof Eriksson och Tom Hedelius utmålas som bromsklossar, och liksom Fredrik Lundberg står för mer traditionella värderingar, så behöver det inte betyda att det inte vankas stora utdelningar från Volvo ifall Industrivärden blir större ägare. Tvärtom.

Ett av Fredrik Lundbergs paradnummer för att kunna finansiera sina positionsförflyttningar är just att ta stora utdelningar ur sina oftast välkonsoliderade bolag, för att sedan kunna göra nya investeringar på andra håll.

Därmed har Fredrik Lundberg en agenda som sammanfaller både med de svenska institutionella ägare som nu tröttnat på Volvos jättekassa, och de snabbfotade klippare som nu vädrar blod.

Att Renault skulle stanna kvar som långsiktig ägare i Volvo är föga troligt. Förvisso är det alltid marknadsekonomiskt oberäkneligt när ett franskt storföretag som Renault har ett finger med i spelet, det blir lätt en fråga för politiska kremlologer. Men i det här fallet talar det mesta från att Renaults svängningar kring om Volvo är en strategisk eller rent finansiell placering, slutar med en försäljning.

Näringsliv24 skrev nyligen också att Renault skulle kunna växla över aktieposten i Volvo Lastvagnar till ett ägande i Volvo Personbilar, genom att använda försäljningslikviden till ett utköp från det hårt pressade Ford.

Allt talar för att det i Volvo just nu pågår ett spel som i sin regi påminner om Skandia, där placerare av kategorin riskkapitalister och Christer Gardell redan börjat hugga på ett allt mer jagat byte. De rykten som sprids som hagelsvärmar på den svenska kapitalmarknaden har i sådana sammanhang också visat sig vara bra ammunition.

Sammanslutningar av riskkapitalister kan förvisso ge sig på riktigt stora byten, Volvo är inget undantag.

Men en sannolik utgång av dramat är att de olika ägargrupperingarna från olika håll pressar fram en stor utdelning, och de mer aggressiva sedan drar vidare till andra jaktmarker. Samtidigt som Fredrik Lundberg och hans Supersfär lyckas foga in även Volvo i sitt imperium.

Industrivärden har visserligen hittills inte lyckats blidka fransmännen. Det kan finnas både ekonomiska och politiska skäl till det.

Men för att Industrivärden och Supersfären bara ska vika ned sig och släppa hela Volvo till internationella klippare, så ska nog väldigt mycket till.

Industrivärden har visserligen släppt taget förr, både om Skandia och Aga. Men den här gången biter de nog sig fast bättre.