SAS-chefen Mats Janssons aktier i bolaget har fallit med nästan 5 miljoner kronor i värde. Det var aktier han köpte för egna pengar. De kom inte från generöst prissatta ledningsoptioner eller SAS-bonusar, utan inhandlades innan han ens hade börjat arbeta i bolaget.

Pilotskolan kan sägas stå i opposition till den senaste tiden så kritiserade bonusrörelsen. Uttrycket kommer från idén att höga chefer ska ha aktier i det egna bolaget. Störtar flygplanet eller aktiekursen, faller piloten med den. Privatekonomin kopplas samman med företagets utveckling. Även om det finns en fallskärm räddar det inte investeringens värde.

Det antas leda till ökad fokus på långsiktig värdetillväxt och mindre fokus på kortsiktigt fiffiga lösningar som gör att man kan sko sig på aktieägarnas bekostnad.

Mats Jansson har onekligen försökt. Han har skurit stenhårt i företaget och till och med lyckats åstadkomma något som i många år ansetts vara en praktisk omöjlighet: att tämja den strejkbenägna danska kabinpersonalen.

Men inte ens det räckte när recessionen träffade flygoperatörerna med full kraft och nu måste bolaget ta in nya pengar för att överleva och fortsätta koncentrera verksamheterna.

Att Mats Jansson säljer av merparten av sina teckningsrätter för att finansiera nyteckningen på basis av de återstående rätterna är svårt att kritisera. Han har gjort allt rätt enligt pilotskolan men tvingats välja en kontrollerad nödlandning i Brunnsviken.

Även om pilotskolan i teorin kan antas vara bättre än bonusskolan, innebär den på det privata planet ett stort risktagande. Portföljteoretiskt går det att argumentera emot logiken i att äga aktier i samma bolag som betalar ens lön. Men alternativet, att äga aktier i konkurrenten, anses ju inte heller vara okej.

Likväl, tror man på grundidén i pilotskolan är det kanske politiskt korrekt och tajmningmässigt helt rätt tillfälle för svenska börsbolagschefer att svänga från frikostiga bonusar till pilotskolan. För egna pengar.