En betydande del av bankernas vinster kommer från verksamheter (asset management, fondkommissionärsrörelsen, corporate finance m.m), som har en mycket stark och nära koppling till utvecklingen på aktie- och räntemarknaderna.

Asset management, eller kapitalförvaltning på svenska, har vuxit i betydelse och står idag för en hygglig del av vinsterna.

Kapitalförvaltningen är mycket attraktiv för bankerna eftersom intäkterna och vinsterna stiger med automatik när börsen klättrar uppåt. Stordriftsfördelarna är betydande eftersom växande förmögenhetsvolymer inte kräver mer resurser. Lönsamheten är dessutom extremt god eftersom verksamheten till skillnad mot traditionell utlåning binder mycket lite kapital.

Förvaltningsorganisationerna är generellt sett små i förhållande till storleken på portföljerna (visserligen är personalen dyr, men inte så många). Kostnaderna för en extra krona att förvalta är i princip noll.

Avgiftsstrukturerna har också varit stabila gentemot privatkunder en längre tid. Detta oavsett hur avkastningsresultaten har utvecklats. Avgifterna baseras inte på performance utan på förmögenhetsvärdet. Bankerna har länge befunnit sig i en mycket gynnsam situation med stigande börskurser och stabila avgifter. Tills nu.

Det finns ett påtagligt tryck nedåt på priserna inom den diskretionära förvaltningen som riktar sig till institutioner, till exempel kommuner och kyrkan. Det finns också mycket som talar för att den här trenden smittar av sig på privatmarknaden. Att den borde göra det kan tyckas självklart, men bankerna lär göra det mesta för att försvara sina vinster.

Det finns inte någon klar korrelation mellan höga avgifter och avkastningsresultat. I teorin ska aktiv förvaltning skapa mer avkastning i förhållande till index, men det har visat sig svårt på flera produktkategorier när portföljerna blir för stora. Snarare är det tvärtom eftersom avgifterna äter upp stora delar av avkastningen.

Skillnaden mellan institutionskunderna och privatkunder när det gäller förvaltningsavgifterna, trots att kostnaderna är desamma, är mycket stora. En institution betalar ofta inte mer än en femtedel av den avgift en privatkund betalar.

Problemen för asset management uppstår när aktiebörserna faller och kapitalet krymper. Aktiva kunderna väljer samtidigt ofta att byta från aktiefonder, som vanligtvis är avsevärt dyrare än ränteprodukter, till räntefonder. En trend som förstärks av att avgiftsnivån upplevs som ett större problem när avkastningen är låg eller negativ, som det senaste halvåret. Därutöver gör fallande värden att den skattemässiga ”inlåsningen” av fondkapitalet minskar.

Hos SEB, som har den största exponeringen, svarade asset management 2007 för cirka 15 procent av resultatet och 12 procent av intäkterna. Resultatet har femfaldigats sedan 2002.

Även de övriga bankerna, Handelsbanken, Swedbank och Nordea har betydande vinstbidrag från kapital- och fondförvaltningen. Hos Nordea kom 10 procent av vinsten därifrån 2007, och hos Swedbank ett par procentenheter mindre.

Den mycket svaga kursutvecklingen på världens börser de senaste kvartalen har börjat sätta kapitalförvaltningsvinsterna under press. Detta syns dock ännu inte så tydligt i resultatrapporteringen från bankerna. SEB, till exempel tappade 1 procent av provisionsnettot i fjärde kvartalet (q4) jämfört med det tredje (q3). Däremot var det ett rejält tapp jämfört med q4 år 2006.

Övriga banker redovisar ett blandat utfall. Handelsbanken visar en svag tillväxt (inklusive livrörelsen) mellan q4 och q3 i provisionsnettot, men ett rejält fall mot fjärde kvartalet 2006. Swedbank, eller Robur som förvaltningsrörelsen heter, tappade över 20 procent av provisionsnettot mellan q4 och q3. Däremot ökade privisionnettot jämfört med q4 2006.

De riktigt svåra jämförelsekvartalen ligger dock framför bankerna, både första, men i synnerhet det andra kvartalet blir svettiga. Börsen nådde en topp andra kvartalet 2007.

Även markets, dvs handel med aktier, derivat och strukturerade produkter samt corporate finance (börsintroduktioner, kapitalanskaffning m.m) lider av börsfrossan. Volymerna i marknaden har glidit nedåt i takt med börskurserna vilket är illa för courtageintäkterna, även aktiviteten inom det höglönsamma corporate finance har krympt ihop. Hos flera mäklarfirmor har corporate finance, trots att det är en anonym verksamhet, svarat för en stor del av lönsamheten.

Även dessa delar av bankerna har en betydande påverkan på bankernas vinster. I fjol, som var ett volymmässigt starkt år, kom närmare 10 procent av resultatet från markets hos Swedbank. För SEB som har en stark marknadsposition inom detta segment är resultatandelen sannolikt högre, men den särredovisas inte utan bakas in i affärsområdet Stora Företag och Institutioner.

Även här ligger några jobbiga kvartal framför bankerna, och om trycket inte lättar finns det risk för neddragningar i branschen. Något som skett redan skett i stor skala i USA, dock delvis av andra orsaker.

Den urusla utvecklingen på aktiebörserna kommer otvetydigt att slå mot bankernas vinster inom dessa verksamheter. Aktierna har haft en svag utveckling, men det tycks mest bero på smittoeffekter från bolåne- och kreditkrisen i USA.

Vinstprognoserna har visserligen kommit ned en del i banksektorn, men inte så mycket som sannolikt är befogat. Analytikerkåren gör också bedömningen att vinsttillväxten tar fart igen 2009.

Knäckfrågan för bankaktierna är dock vad som kommer att ske med räntenettona, dvs skillnaden mellan inlånings- och utlåningsräntan. En kärnverksamhet som är extremt viktig och har haft en mycket stark utveckling i flera år. Frågan är bara om inte även denna verksamhet kan stå inför ett trendbrott.

(Mer om räntenettot i kommande artiklar.)