Fram till och med 2007 var Geveko ett investmentbolag med en värdepappersportfölj och en industriverksamhet som kretsade kring vägmarkeringar.

Kort efter millennieskiftet hade bolaget gjort en analys över läget och konstaterade att marknaden för horisontella vägmarkeringsprodukter var tämligen mogen, prispressad och överetablerad. I västra Europa.

I östra Europa var situationen den motsatta: kraftigt växande och fragmenterad.

Däremot räknade ledningen med att framtiden skulle se betydligt ljusare ut när eftersatta vägar behövde rustas upp och det kom tecken på att privatiseringsgraden inom vägunderhållet skulle öka. Kort sagt: det såg bra ut för den som hade staying power och kunde bygga volym genom att förvärva konkurrenter.

Under 2007 beslutades att den strategiska inriktningen skulle ändras så att vägmarkeringsverksamheten prioriterades på bekostnad av aktieportföljen, som redan hade börjat avvecklas.

Under det året såldes aktier och 316 miljoner kronor skiftades ut till aktieägarna. Ett antal konkurrenter, många i Östeuropa, köptes samtidigt för nu var det konsolidering av vägmarkeringsbranschen som gällde. Samtidigt hade Geveko kvar aktier värda 187 miljoner kronor men förlorat sin skattegynnade status som investmentbolag.

2008 kom det stora lyftet med en omsättningsökning på 32 procent varav 13 procentenheter organiskt.

Men merparten av det stora lyftet berodde på förvärv som till stor del finansierades med lån så kassaflödet imponerade inte. 2007 hade Geveko räntebärande skulder på nära 600 miljoner kronor medan summan av kontanter och börsaktier uppgick till 340 miljoner.

Vid utgången av 2008 låg de räntebärande skulderna på drygt 600 miljoner kronor medan kassan och omsättningsbara aktier minskat till 142 miljoner kronor. Kassaflödet var alltjämt svagt.

2009 var ett uselt år. Omsättningen ökade knappt alls samtidigt som ledningen tvingades ta nedskrivningar i den polska verksamheten. Summan av kassan och värdepapper hade krympt till 52 miljoner kronor, nästan en tiondel av de räntebärande skulderna.

Att Geveko drabbats av växtvärk var helt uppenbart.

Både ordförande och vd-skiften, samt en nyemission som skulle ta in 160 friska miljoner kronor, kom som ett brev på posten under förra hösten. Emissionsvillkoren innebar en rejäl utspädning: för en gammal aktie fick ägarna teckna tre nya till kursen 13 kronor och strax efter att emissionen var på plats byttes också finanschefen ut.

I samband med att bokslutet för 2009 presenterades förklarade bolaget att det såg tämligen mörkt ut och att marknadsläget väntas förbättras först 2011.

Den senaste rapporten över årets första halvår visade en kraftigt lägre omsättning och fortsatt negativt resultat, ett alltför välbekant inslag i Gevekos närhistoria. Men en plan lades fram för att halvera antalet fabriker till fyra stycken under perioden 2010-2012 .

Det ser inte heller mycket ljusare ut för återstoden av året. Ledningen väntar sig att helårets omsättning blir lägre än i fjol och att resultatet blir fortsatt negativt.

Aktien rasade 12 procent till 16,60 samma dag som halvårsrapporten presenterades och har fortsatt nedåt sedan dess. På onsdagen betade aktien av en ny rekordlägsta stängning på 14,60 kronor, en hårsmån över teckningskursen i den senaste nyemissionen.

Det som fått marknaden att misströsta är att bolagets finanser fortarande ser sköra ut. Vid det senaste halvårsskiftet hade Geveko likvida medel på 30 miljoner kronor och räntebärande skulder på 470 miljoner. Kassaflödet är alltjämt negativt.

Den planerade fabrikseffektiviseringen väntas sänka kostnaderna men kan i värsta fall urholka balansräkningen. En fabrik i Norge har avvecklats med en mindre vinst på fastighetsförsäljningen som följd. Frågan är om övriga tre anläggningar som ska läggas ned kommer att ge ett över- eller underskott.

Geveko ville göra det som många bolag försökt genom åren: att genom förvärv skapa sig en dominerande position och sedan försöka profitera på de skalfördelar storleken i teorin ska ge.

Men ju lägre innovationsgrad, desto svårare är det i praktiken. Kreuger misslyckades som bekant med att skapa världsherravälde inom tändstickstillverkning.

Horisontella vägmarkeringsprodukter är trots den vackra benämningen inte någon högteknologisk affär. På ren svenska handlar det om vägfärg, ibland med inslag av glaspärlor.

Trots den förkrympta kassan ser dock balansräkningen lite bättre ut vid halvårsskiftet och soliditeten har stärkts, men alla frågetecken är inte borta. Med en marknadsvändning uppåt som dröjer samtidigt som fabriksavvecklingar ännu inte är genomförda är frågan om ytterligare kapitalbehov inte helt avskriven.

Ägarbilden, där en stiftelse sitter på mer än hälften av rösterna, talar för att det kommer sitta långt inne innan det blir aktuellt. För att sammanfatta är det ingen slump att Gevekos aktie fallit till rekordlägsta i veckan.

Om vi antar att årets omsättning faller i linje med första halvåret värderas varje försäljningskrona i dagsläget till 20 öre. Den dag det vänder behövs det med andra ord ingen våldsam lönsamhet för att aktien ska kännas billig på den här nivån.

Men det finns heller ingen naturlag som säger att ett bolag måste vända lönsamheten till positiv eller att en aktie som fallit till rekordlägsta måste vända upp. Fallhöjden är fortfarande 100 procent.

Marknadsutsikterna är oklara. Statliga stimulansprogram i infrastruktur är positivt men svaga statsbudgetar gör utsikterna osäkra.

Trots att balansräkningen ser lite bättre ut efter första halvåret är det bättre risk/reward att köpa när marknadsutvecklingen/lönsamheten verkligen pekar i rätt riktning.