Men på en tämligen mogen marknad som i stort växer med den ekonomiska utvecklingen har man långsiktigt just inget annat val än att försöka bygga volym och effektivisera.

Genom köpet förbättras förhandlingsstyrkan gentemot pappersproducenterna och bolagen talar om skalfördelar från minskade interntransporter.

Bong räknar med att de årliga kostnadssynergierna ska uppgå till 80-90 miljoner kronor efter två år. Dessutom väntas kassaflödet förbättras med 50-70 miljoner kronor genom ett lägre rörelsekapitalbehov.

Till det hoppas Bong att den egna förpackningsdelen Pro Pac, som växer snabbare än kuvertdivisionen, ska kunna lyfta ett snäpp till genom att rida på Hamelins infrastruktur.

Fusionen kommer att kosta omkring 100 miljoner kronor som bokas i det fjärde kvartalet 2010. Affären förväntas ha en positiv effekt på vinst per aktie från och med 2011.

Inte någonstans i pressmeddelandet nämns effekterna på personalen. Genom sammanslagningen kommer det nya bolaget ha 2 400 anställda, i princip en fördubbling jämfört med tidigare. Även om Pro Pac kan tryckas ut i Hamelins organisation är det svårt att tänka sig att det inte skulle uppstå övertalighet.

I någon mening kan alla branschkonsolideringar betraktas som en taktisk offensiv inom ramen för en strategisk defensiv. Det är mogna branscher med begränsade tillväxtmöjligheter som tvingas söka volym och struktur som sänker kostnaderna.

Inför dagens affär värderades Bong till 15 gånger den rullande tolvmånadersvinsten – där trenden var sjunkande. För att aktien ska värderas till samma nivå efter fusionen krävs att vinsten stiger från 1,66 kronor till 2,07 kronor per aktie.

Det kanske kommer ett vinstlyft närmaste åren men bli inte förvånad om det därefter visar sig att synergivinsterna som Bong ser i dag plötsligt är otillräckliga när konkurrenterna också har arbetat med sina kostnads- och volymkomponenter.