Vid lunchtid gick Stora Enso ut och dementerade uppgifterna, medan Norske Skog inte vill kommentera uppgifterna, men upprepar behovet av strukturella förändringar.

Den mycket svaga lönsamheten under årets första halvår, där Norske Skogs skenande förluster sticker ut mest, har tillsammans med en eroderande efterfrågan gjort situationen akut.

Det har också pågått ett långdraget rävspel mellan de olika branschspelarna för att försöka skapa större och starkare strukturer i detta segment, där förutom de nämnda aktörerna även SCA funnits med i den nordiska given.

Spelet handlar om två saker: att plocka bort kapacitet och att skapa en aktör som är tillräckligt stor för att kunna styra prisbildningen. Problemet är att det inte är självklart att de som väljer att göra en strukturaffär blir de största vinnarna, då de sannolikt får ta de största kostnaderna, genom att det är de som får lägga ner bruk. En bättre prisbild genom att en ny stor aktör får tillräckliga volymer som kan påverka priset gynnar å andra sidan alla i branschen.

Samordningsvinsterna inom skogsindustrin är heller inte så stora som inom tillverkningsindustrin. God lönsamhet handlar istället mest om de enskilda brukens förutsättningar, fram för allt vad det gäller kostnadseffektivitet.

Ett annat problem som de som väljer att ingå i en större struktur lär stöta på är att konkurrensmyndigheterna bör ha en del kvalificerade synpunkter. Tillsammans får de tre bolagen runt 50 procent av den europeiska kapaciteten för tidningspapper.

Fördelarna av att uppnå en marknadsdominerande ställning i en bransch med så tuffa förutsättningar som tidningspapper ska heller inte överdrivas. I Nordamerika kontrollerar exempelvis Abitibi-Bowater, som bildades genom en fusion under 2007, runt 60 procent av den nordamerikanska marknaden. Trots detta har inte pristrycket kunnat upprätthållas utan moderbolaget begärdes i konkurs ifjol och arbetet med att rekonstruera koncernen pågår fortfarande.

Men med en lönsamhetsutveckling som nu är på väg rätt ner i avgrunden är det uppenbart att något måste göras. Norske Skog är det bolag som är mest illa ute. Den norska tidnings- och journalpappersjättens aktiekurs har sjunkit med över 90 sedan våren 2007 och resultatutvecklingen under årets första halvår har varit katastrofal, där resultatet efter finansnetto uppgick till motsvarande minus 3,3 miljarder kronor.

Även Holmens tidningspapperstillverkande dotterbolag, Holmen Paper, befinner sig i ett mycket pressat läge, även om koncernfinanserna är väsentligt starkare än Norske Skogs. Verksamheten redovisade stora förluster för årets första halvår och klarar endast att med stor nöd visa ett positivt kassaflöde.

Stora Ensos motsvarande verksamhet går också resultatmässigt back, men lyckas åtminstone ha en viss marginal för resultatet före avskrivningar. Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att Stora Enso sitter på de starkaste korten inför en eventuell strukturaffär.

Torsdagsförmiddagens kursrusning för Norske Skog aktien på 20 procent, innan den handelsstoppades, kan däremot kanske betraktas som studsen från en mindre livaktig norsk skogskatt som fallit från en högre gran.