De stora svenska verkstadsföretag har upplevt en sällan skådad period av tillväxt. För kollektivet handlar det nu om att de håller på att passera det 20:e kvartalet av volymtillväxt. Även inledningen av detta år ser ut att bli stark. Om det skulle ha skett något trendbrott så borde några företag ha vinstvarnat eller vara på väg att vinstvarna för det snart redovisningsmogna första kvartalet.

Aktiemarknaden har emellertid tagit höjd för att en relativt kraftig avmattning av den rekordlånga konjunkturuppgången, där aktierna för flera tunga bolag som Atlas Copco, Sandvik, Scania, SKF och Volvo toppade kursmässigt i mitten av juli förra året, när halvårsrapporterna presenterades, samtidigt som den fortsatt rådande turbulensen på den internationella kreditmarknaden började ta fart. Av dessa har Volvo rasat mest, minus 40 procent, medan Atlas Copco-aktien, med minus 18 procent, har kommit lindrigast undan.

För ett par andra bolag, ABB och Alfa Laval, inföll kurstoppen i november, men därefter har raset varit stort, minus 31 procent för Alfa Laval och minus 21 procent för ABB. Trelleborg som toppade i början av juni har fått se aktiekursen halveras, men där har det handlat om att stora strukturkostnader, inte minst inom affärsområdet Automotive, har präglat resultatutvecklingen och synen på bolaget.

Om man utgår från den gamla tumregeln att börsen ligger tre kvartal före ”verkligheten” borde svaghetstecknen från huvudflocken av verkstadsbolagen börja dyka upp nu, men så har ännu inte varit fallet. Fjolårets avslutande kvartal var generellt starkt och företagsledningarnas uttalade utsikter för det innevarande kvartalet har varit i samma anda.

Analytikerna har uppenbarligen heller inte hittat något som påtagligt motiverar ett resultatmässigt trendbrott. För även om de pillat lite i excelarken och dragit ner prognoserna något så handlar det ändå om fortsatt kraftig vinsttillväxt i år, plus 14 procent, och ytterligare plus 8 procent nästa år.

Den stora frågan är om de historiskt konjunkturkänsliga verkstadsföretagen kommer att stå emot effekterna av den internationella kreditturbulensen som den redan påtagliga konjunkturavmattningen i det globala ekonomiska lokomotivet USA. Verkstadsledningarna och analytikerna är knappast omedvetna om dessa problem, men tycks anse att det finns starkare motkrafter i omvärlden.

En sådan är att de räknar med att efterfrågan från tillväxtländer, som Kina och Indien, kommer att vara fortsatt stark. För Atlas Copco stod exempelvis tillväxtmarknader, (emerging markets), för 44 procent av orderingången under fjärde kvartalet. En annan motkraft är att de samtidigt skenande energipriserna gör att investeringar på nya energieffektiviserande produkter, som kompressorer från Atlas Copco och värmeväxlare från Alfa Laval, har blivit allt lättare att räkna hem för kunderna.

Vissa verkstadsföretag som Volvo, Scania, ABB och även Sandvik och Atlas Copco, vad gäller gruv- och infrastruktursidan, har också välfyllda orderböcker vilket gör att resultatutvecklingen för det innevarande året redan är ”hemma”, såvida inte avbokningar och kostnader börjar skena.

Även om det inte finns några större skönjbara sprickor i den positiva svenska verkstadsmuren så är alla internationella konkurrenter inte lika optimistiska.

Den tyska jätten Siemens har exempelvis uttryckt oro för att att både Kina och Indien kan komma att dras ner av den amerikanska utvecklingen. Och det går även att konstatera att verkstadsföretagen själva blivit mycket försiktigare i vad de gör, även om de säger annat.

För ett år sedan klagade många verkstadsföretag högljutt över att de inte kunde matcha de priser som de så kallade private equity-fonderna betalade på egna identifierade uppköpsobjekt. Många av dessa fonder är numera lite skadeskjutna och priserna på uppköpsobjekten har definitivt kommit ned. Det har ändå det skett anmärkningsvärt få förvärv, trots att bolagen har välfyllda kassor och starka balansräkningar.

Så slutsatsen om den framtida utvecklingen får bli den vanliga: den som lever får se.