ANALYS | Saab-affären

På tisdag dras täckelset för den nya 9-5-modellen i Saabs ljust inredda monter i Frankfurt. Inför hela världspressen. Och Christian von Koenigsegg är inte dum. Han vet att om han inte haft besked om finansieringen av Saabaffären – alltså de 3 miljarder kronor som saknas och som staten inte tänker gå in med – hade han fått löpa gatlopp.

Därför släpptes pressmeddelandet igår om att Beijing Automotive Industry (BAIC) har tecknat en avsiktsförklaring att de går in som ägare i Koenigsegg Group och lägger in pengar i Saabaffären.

Men pressmeddelandet är löst hållet och frågetecknen många.

<b>En avsiktsförklaring</b> är inte ett bindande avtal och många känsliga frågor ska nu manglas under mörka höstkvällar innan det kan finnas ett kontrakt.

Och framför allt: en avsiktsförklaring räcker inte för att Saab ska få det livsviktiga lånet hos Europeiska investeringsbanken. Där sammanträder styrelsen den 21 oktober och utsikterna att Saab ska få besked då är, som det tycks idag, små. Christian von Koenigsegg tror att en affär ska var klar innan den 1 november, men räkna med att det kan ta längre tid.

Kom också ihåg att det är långt ifrån säkert att Saab över huvud taget får lån av EIB eftersom de måste kunna visa långsiktig lönsamhet, något som inte varit solklart hittills.

<b>Men låt oss säga </b> att affären går i lås och att BAIC verkligen går in med pengar i affären.

Vad innebär det då?

För det första: Koenigsegg Groups ägare går in med 720 miljoner och allt pekar på att BAIC går in med minst det dubbla. Alltså: Oavsett vad Koenigseggfolket säger kommer BAIC att bli en tongivande ägare.

Det positiva är att Saab kan få tillträde till den kinesiska marknaden, som första kvartalet i år gick om den amerikanska i antalet sålda fordon.

BAIC har idag samarbeten med Hyundai och Daimler. Det har burit frukt för Hyundai som tillverkade och sålde 308000 Hyundaibilar i Kina 2008 och för Mercedes som sålde 14000 Mercedesbilar. Det finns alltså goda chanser att Saabar kan sättas ihop och säljas i Kina.

<b>Men i Saabfallet</b> blir det annorlunda. Saab blir i praktiken delägt av BAIC, som i sin tur ägs av delstatsregeringen i Peking vars ambitioner att bedriva arbetsmarknadspolitik i Trollhättan torde vara ytterst små. Däremot är de mycket intresserade av att få ny teknik till Peking.

I klartext kan utveckling och produktion på sikt flyttas till Kina. Saabs underleverantörer kan också tveka att leverera den senaste tekniken till kommande nya Saabmodeller eftersom de är rädda för kopiering.

Det var det sistnämnda som gjorde att Opels ledning inte ville ha Beijing som ägare och valde bort dem i somras.

<b>BAIC:s iver att</b> köpa in sig i Saab har också en annan förklaring. Kinas ledning håller på att konsolidera sin bilindustri, idag spridd på cirka 200 tillverkare, till max tre riktigt stora med en kapacitet på 2 miljoner bilar per år – och sedan fem biltillverkare som ska tillverka upp mot en miljon bilar var. Nu vill de tongivande bolagen växa genom att köpa biltillverkare i väst. För Beijing är det med andra ord växa i väst eller försvinna.

Sedan de blivit bortmotade från Opel och nu verkar gå miste om Volvo hittade de till sist Saab – som nu griper krampaktigt kring det som antagligen är deras allra sista halmstrå.