De båda investmentbankjättarnas Morgan Stanleys och Goldman Sachs har beslutat ombilda sig till traditionella banker och därmed underordna sig centralbanken Federal Reserves övervakning och, inte minst, beskydd.

Det kan te sig som en liten pikant detalj i jämförelse med finansminister Hank Paulsons fredagsplan att pumpa in motsvarande 4 600 miljarder kronor för att köpa ut dåliga lån från banksystemet och tisdagens insats på 557 miljarder kronor för att förhindra en kollaps för försäkringsjätten AIG.

Men det är en mycket viktig händelse ur flera perspektiv. För det första går en religion i graven. Det är tron på att den självreglerande fria marknaden, där Morgan Stanley och Goldman Sachs var de centrala helgedomarna och dess finansiella ”ingenjörer” har utgjort kapitalmarknadens prästerskap.

Men med det senaste årets och inte minst förra veckans turbulens har det uppenbarats att de senaste årens finansiella akrobatik- och ingenjörskonster bara har varit varianter på albanska pyramidspel. Eller det som den amerikanska nationalekonomen Hyman Minsky benämnt ”Ponzi scheme”, (efter den italienskamerikanske storsvindlaren Charles Ponzi).

Det handlar om att utlåningen bygger på att låntagaren ska kunna betala räntor genom fortsatt värdestegring på den belånade tillgången, vilket enligt Minsky utgör slutsteget i de kreditbubblor som han menade finns inbyggt i det kapitalistiska systemets cykel.

Enligt Minskys teser så ökar riskerna/risktagandet med en utsträckt period av hög tillväxt och, (skenbart) ökad stabilitet och därmed sannolikheten för en allt svårare finansiell kris. Det är svårt att argumentera att vi inte är där nu.

För det andra visar det att det är allt annat än säkert att något slags botten eller vändpunkt är nådd i den nuvarande finansiella krisen efter den amerikanska statens gigantiska räddningsinsatser.

Goldman Sachs och Morgan Stanleys ansökan om att bli traditionella banker innebär inte bara att de ger upp sin tidigare frihet, där de endast stått under den amerikanska finansinspektionen SECs, (Security and Exchange Commission), övervakning, utan att de ”frivilligt” beskär sin potentiella lönsamhet kraftigt.

Fördelarna med att bli en reglerad bank är att man har större möjligheter att refinansiera sig hos Fed och att öppna federalt garanterade inlåningskonton från allmänheten. Den möjlightetn har inte en investmentbank.

Men det har också ett pris. Ett av de viktigaste är att de kommer att tvingas att minska sin finansiella hävstång, det vill säga sin utlåning. Där soliditeten för traditionella reglerade banker har legat runt 10 har den för Morgan Stanley och Goldman Sachs sjunkit till mellan 3-4 procent.

För att minska sin finansiella hävstång har de båda ”bankerna” två alternativ, antingen göra mycket stora nyemissioner, vilket knappast är genomförbart med dagens börskurser, eller sälja av tillgångar, vilket därmed påtagligt riskerar att förstärka den negativa prisspiralen för finansiella tillgångar.

Den som för sju månader sedan, före Bear Stearns kollaps, förutskickade att USA:s dåvarande fem stora oberoende investment banker hade obsoleta affärsmodeller och löpte allvarlig risk att gå omkull eller skulle tvingas gå ihop med traditionella banker ansågs då vara mer eller mindre galen.

Det gjorde den amerikanske professorn Nouriel ”Dr Doom” Roubini. Han har haft en närmast kuslig precision i sina prognoser. Nouriel Roubini menar nu att nästa offer i den fortsatta kollapsen eller upplösningen av det oreglerade bank systemet är hedgefonder och private equity-fonder.

Här pratar Nouriel om ett "shadow banking system" som bestått just av oreglerade investment banker samt hedge- och private equityfonder och där tillväxten varit enorm de senaste decennierna.

Så tro inte att finanskrisen har nått slutet. Möjligen kan USA skönja början på slutet och det är inget vackert slut för det land som kallar sig kapitalismens moder. Och i Europa har vi knappt sett början.