Ericsson hamnar åter på kollisionskurs med aktiemarknaden. En förväntad vinst det fjärde kvartalet på 6 miljarder kronor blev i verkligheten bara 1,8 miljarder. Domen på börsen blev hård, aktien sänktes direkt med 14 procent, eller motsvarande över 30 miljarder kronor.

Analytiker och mäklarchefer rasar mot informationsgivningen, och att det inte kommit någon vinstvarning. Ericssons vd Hans Vestberg kontrar med att ”Vi ger inga prognoser för enskilda kvartal, och det är samma faktorer som påverkar oss nu som vi rapporterat om i tidigare två, tre kvartal.”

Hans Vestberg har förvisso en poäng i sitt försvar. Ericsson ger inga egna prognoser. Det är i stället förväntningar från analytiker på marknaden som vinsten mäts emot. Med tanke på att analytikerna får rundligt betalt just för att ta fram förväntade vinster på de bolag som de följer så är resultatet inte särskilt smickrande för yrkeskategorin.

Men frågan är hur skickligt Ericsson varit på att ge fullödig information. Det är långt ifrån första gången som Ericsson och analytiker och placerare kraschar på det här sättet. En orsak är att det är svårt att pricka in Ericssons typ av verksamhet i exakt rätt kvartal, vilket snarast är ett systemfel på en allt för kortsiktigt inriktad aktiemarknad. Men Ericsson har historiskt också gjort sig ökänt för en arrogant kultur på informationsavdelningen.

Och även om bolaget inte ger egna prognoser, så är frågan hur pass väl bolagets ledning studerat Stockholmsbörsens regler för vinstvarningar:

Enligt 3.3.2 i Emittentreglerna gäller att även om ett bolag inte gett en prognos kan det tvingas informera marknaden ifall bolagets resultat eller ställning på ett oväntat och väsentligt sätt avviker från vad som rimligen kunde förväntas med ledning av den information som bolaget tidigare offentliggjort. Vid tveksamma bedömningar kring prognosjusteringar bör kontakt tas med börsens övervakningsenhet.

Det faktum att Ericssons storägare Investor, Industrivärden samt Fredrik Lundberg och flera medlemmar av styrelse och ledning köpt stora mängder Ericssonaktier den senaste tiden minskar inte intrycket av att marknaden haft en överdrivet positiv bild av företagets utveckling.

Stockholmsbörsens marknadsövervakning ska nu göra en utredning av vad som inträffat, vilket är välkommet. Sedan är frågan vad det leder till.

Ericsson är unikt i Sverige genom att vara det enda börsbolag som två gånger friats av Stockholmsbörsens disciplinnämnd sedan 2004. Senast var det 2008, när företaget inte gick ut med ett pressmeddelande inför analytikerträff i New York. Bolaget flaggade för lägre försäljning, och aktien kapades med 11 procent. Marknadsövervakningen såg det som ett tydligt brott mot noteringsavtalet, och lämnade ärendet till disciplinnämnden. Men där friades Ericsson, precis som när bolaget 2004.

I samband med den friande domen fick Ericssons dåvarande kommunikationsdirektör Henry Sténson frågan ”Vad är konsekvenserna för er informationsgivning.”

Svaret blev att ”Jag vet inte riktigt. Vår strategi är att marknaden alltid ska ha en så rättvis bild av företaget som möjligt. Vad det sedan innebär dagligdags är svårt att säga. Kanske tar vi det säkra före det osäkra och skickar ut fler pressmeddelanden.”

Och kanske borde Hans Vestberg och bolagets informationsstab fundera ett varv till både på det budskapet, och innebörden i Stockholmsbörsens regler.