Vattenfall lyckas visserligen öka sitt kvartalsresultat jämfört med det mycket magra andra kvartalet i fjol, men det är mest den svenska vattenkraften, samt även den svenska kärnkraften som nu börjar få någorlunda snurr på turbinerna, och den tyska kolkraften som står för resultatgenereringen.

Det storslagna och under finanskrisen hastigt genomförda jätteförvärvet av holländska Nuon, köpeskillingen uppgick till motsvarande 112 miljarder kronor i 2009 års penningvärde, ser ut att ha potential att utveckla sig till det fiasko som många varnade den nu avgångne koncernchefen Lars G Josefsson för redan när affären stressades igenom. Affärsområdet Business Group Benelux, som utgörs av Nuons huvudsyssla i form av naturgasverksamhet i Holland och Belgien, redovisar nämligen en förlust på 188 miljoner kronor redan på rörelseresultatraden. Skulle man beakta finansieringskostnaderna så ser det naturligtvis ännu sämre ut.

Den mycket klena avkastningen på det kapital som har investerats i Nuon är huvudförklaringen till att Vattenfall ligger så långt ifrån att nå sitt avkastningskrav på det egna kapitalet, 8,7 procent för rullande tolv månader mot målet på 15 procent, trots att exempelvis bolaget tillsammans med sina nordiska storproducentkollegor lyckas väl med att hålla de nordiska elpriserna på en för deras del angenämt hög och stabil nivå.

Det är inte så lite pikant att Vattenfalls nye VD Öysten Löseth just var VD för Nuon innan han rekryterades till Vattenfall. Frågan är om hans egenskaper är lika skönmålade som Nuon i övrigt börjar framstå som. Det vill nu till att Vattenfall kan plocka fram de utlovade samordningsvinsterna och inte minst att gaspriserna utvecklas åt rätt håll för att denna affär inte ska bli ett riktigt magplask.

Ett annat område som sticker ut i Vattenfalls delårsrapport är de inom så kallad ”förnyelsebar” energi. Här visar de nyinvesteringar och effektivitetshöjningar som har skett inom vattenkraft extremt hög avkastning, närmare 100 procent, värmekraft, främst bioenergi, godtagbar, runt 10 procents avkastning, medan vindkraften är en ren förlustaffär. Rörelseresultatet för vindkraften var minus 99 miljoner kronor, vilket ska ställas i relation till ett investerat kapital på 5,4 miljarder kronor.

Förvärvet av Nuon skulle förutom, en ännu efemär, kompetens inom gasområdet, även tillföra en större kunskap inom vindenergi. Den ser ut att behövas när nu Vattenfall rullar ut ytterligare investeringar på 15 miljarder kronor inom detta område. Frågan är bara om kompetensen att få dessa lönsamma finns hos Vattenfall eller för den delen även någon annanstans heller?