Att det värsta kanske ändå inte är över visar tisdagens plötsliga återfall i börsfrossan. Många ”sanningar” som att det bara handlar om ett isolerat betalningsproblem bland ”subprime”låntagare och investerare som råkat fastna i den syltburken, att de amerikanska bostadspriserna generellt inte kommer att sjunka och att världen i övrigt kommer att stå emot en amerikansk nedgång har visat sig felaktiga eller håller på att omprövas.

Världens börsföretag, som mest har haft indirekta bekymmer av likviditetskrisen förutom de direkt involverade finansföretagen, är väl de som har återhämtat sig snabbast. Framför allt grundas det på förväntningarna om att den amerikanska centralbanken, Fed, efter sänkningen av diskontoräntan, ska följa upp med en sänkning av styrräntan. Dessutom förväntas den europeiska centralbanken, ECB, ska göra halt med sina räntehöjningar. ”Billigare” pengar i sikte således.

Men det är bara den ena sidan av myntet. Den andra är att förväntningarna om räntesänkningar inte bara kommer av den uppblommade krisen på kreditmarknaden, (framför allt den kortfristiga penningmarkanden), utan också av att den reella ekonomin har svårt att hålla farten uppe. För med lägre ekonomisk tillväxt blir det svårt för de samlade börsföretagen att leva upp till de förväntningar på framtida vinsttillväxt som finns vid dagens värderingsnivåer.

På börsen lär vi få uppleva en daglig kamp mellan optimister och pessimister, med stora slag mellan uppgångar och ras.

Men på den probleminriktade sidan finns nu inte bara de traditionella pessimistuvarna, som hoat ut i mörkret i flera års tid om de nu uppblommade riskerna, utan allt fler investmentbankekonomer som börjar ta r-ordet, recession, i sin mun. Urkällan till den ökade risken för en amerikansk recession är den samma som har skakat kreditmarknaden, den sviktande amerikanska bostadsmarkanden.

Och det handlar inte bara då om ett isolerat problem orsakat av en vårdslös utlåning till bostadsköpare med svag betalningsförmåga, utan problemen är tyvärr mera utbredda än så.

Det bostadsindex som presenterades på tisdagen S&P Case Shiller national home price index, vilket räknas till de det mest tillförlitliga bostadsprisindexet eftersom det baseras på prisutvecklingen för samma hus, visade på en både bred och kraftig nedgång för årets andra kvartal.

Det finns inte mycket som talar för att den utvecklingen har blivit bättre under det innevarande kvartalet, i synnerhet som ”lagret” av osålda hus har vuxit till rekordnivåer. De ekonomer som pratat om att det inte finns någon bred amerikansk bostadsbubbla, som förre centralbankschefen Alan Greenspan, ser ut att få börja göra avbön. Och det är inte bara bostäder i låginkomstsegmentet som faller i pris, utan de största rasen har skett i de mer påkostade segmenten.

Med tuffare utlåningsregler, lägre belåningsgrad, och högre riskpremier så lär problemen på efterfrågesidan förvärras. Och med ett växande utbud av hus som tagits över av banker och finansiärer så lär även utbudet öka framöver även om nyproduktionen rasat från de senaste årens extrema nivåer.

Det som kanske är mest oroande är att problemen på bostadsmarknaden uppstår i ett läge när den amerikanska arbetsmarknaden fortfarande är stark. Den ”normala” utvecklingen är att husägare tvingas gå ifrån sina hus på grund av arbetslöshet i samband med en lågkonjunktur. Så om kreditåtstramningen och betalningsproblemen leder till att den amerikanska ekonomin börjar krympa då lär den här soppan bli än värre.

En del ekonomer, som Dean Baker på Center for Economic and Policy Research, varnar i sin senaste analys för att förutsättningarna för att USA går in i en svår recession ,(”severe recession”), har ökat betänkligt. Baker är en av dem som längst har varnat för bostadsbubblan och det också han som prickade in börsbubblan i slutet av 90-talet.

Han kan naturligtvis få fel, men att de amerikanska bostadspriserna nu faller på bred front lär få rejält avkylande konsekvenser på fler marknader som har sett mycket kraftigt stigande priser under de senaste fem åren.

För som en annan bubbelprickare, Robert Shiller känd för boken ”Irrational exuberance” skriver att när de psykologiska krafter och missuppfattningar som drivit fram en tillgångsbubbla vänds till sin motsats då räcker det inte med räntesänkningar för att hejda utvecklingen. ”Centralbankerna kan ju inte skriva ut litium och Prozac till investerarna”, som Shiller skriver i New York Times.