Den stora frågan är om världens ledare ska kunna enas om ett bindande avtal som minskar utsläppen av växthusgaser, framför allt koldioxid. Historiken är tyvärr inte uppmuntrande.

Målet är att förnya och förbättra halvmesyren Kyotoprotokollet som löper ut 2012 och skapa ett robust och långsiktigt system för att prissätta de negativa externa effekter som utsläppen av växthusgaser, främst koldioxid, genererar.

Samtidigt gäller det att stimulera till utveckling av nya mindre miljöbelastande processer och tekniker. En viktig faktor är hur man ska skapa konkurrensneutralitet mellan aktörer i olika länder, men i samma bransch, och samtidigt fördela prisbördan efter bärkraft.

Hur vattnigt eller kraftfullt det troliga avtalet blir beror främst på hur de tidigare så motsträviga USA och Kina samt även Indien ställer sig.

Samtidigt som en del bolag har goda chanser att bli vinnare på ett rejält genombrott för ett nytt klimatavtal, så riskerar andra att hamna på förlorarnas bänk. På Stockholmsbörsen finns båda grupperna representerade.

De långsiktiga förlorarna hittar vi hos de branscher som är de stora utsläpparna. Sedan kan det där också finnas individuella vinnare bland de relativt sett mindre skitiga.

• Långt fram i den smutsiga kön står den tunga industrin, som stålindustrin, där den malmbaserade stålframställningsprocessen har en ofrånkomlig produktion av koldioxid. För svensk del handlar det om stålföretaget SSAB och dess verksamheter i Luleå och Oxelösund, samt gruv- och smältverksföretaget Boliden, med sitt svenska smältverk i Rönnskär. Att vara en relativt mindre smutsig gris kan dock vara en framgångsfaktor.

• Det handlar också om de fossilbaserade el- och värmekraftverken som dominerar i många tunga traditionella industriländer och växande länder som Kina och Indien. För svensk del har vi det statliga skandalbolaget Vattenfall med sina börsdrömmar grundade på famösa investeringar i kol- och gaskraftverk i Tyskland, Polen och senast Holland. Det finländska kraftföretaget Fortum har lyckats vårda en miljömässigt mera trovärdig profil, men renast är dock det norska vattenkraftsbolaget Hafslund.

• En tredje tung sektor är fordonsindustrin, där merparten av världens person- och varutransporter till övervägande delen drivs av fossila bränslen. De svenska bil- och lastbilsproducenterna Volvo PV, Volvo LV och Scania, samt ännu så länge Saab, och den stora mängden underleverantörer är också direkt berörda.

EU har slagit fast att utsläppen från internationella transporter ska sänkas. Det talas också om att avgifter från flyg och sjöfart ska användas för att betala insatser i utvecklingsländerna.

Sjöfart är en närmast utplånad verksamhetsgren i Sverige, men stor i Norden där Norge dominerar och Danmark har giganten AP Möller.

På flygsidan kan det redan plågade SAS med sin gamla flygplansflotta bli en förlorare. Även Finnair och lågprisaren Norwegian riskerar att drabbas.

Samtidigt är många svenska bolag stora föredömen jämfört med sina internationella konkurrenter. Svenska företag ligger exempelvis mil före många snabbväxande kinesiska företag i miljöfrågor, vilket förhoppningsvis kan utvecklas till en svensk fördel.

På vinnarfronten är det däremot dåligt med renodlade klimatbolag på Stockholmsbörsen.

Det finns en lång rad förhoppningsbolag inom vindkraft som vill locka till sig pengar. En del av dessa kan säkert bli mer än lovande. Men det finns en del mindre seriösa lycksökare i branschen, som det numera avslöjade Morphic, och det lär tyvärr komma fler.

Det så här långt enda riktigt stora vindinriktade bolaget i Norden är den danska vindturbinsdominanten Vestas.

På det minst lika subventionstunga solenergiområdet har Sverige väldigt lite att erbjuda. Giganten i Norden är norska REC.

Ett svenskt bolag som är direkt berört av om det blir något nytt avtal om utsläppsbegränsningar och handel med utsläppsrätter är det gamla mineralletningsföretaget Tricorona, som framgångsrikt har hittat en födkrok i handeln med dessa rätter.

De skogsägande företagen Holmen och SCA, samt Stora Enso genom intressebolaget Bergvik, kan också bli direkta vinnare på ett avtal som ger betalt för den koldioxid som den växande skogen lagrar. Skogsbolagen kan dessutom få lite välkommen fart genom biobränslen från restprodukter.

Bland vinnarna i Sverige finns sannolikt även några av de stora verkstadsbolagen som är starka på energieffektiviserande verksamheter. Bland de bäst positionerade är ABB, som är ledande på nödvändig och effektiviserande kraftöverföring.

Verkstadsbolag som SKF och Alfa Laval ligger också bra till med sina energieffektiva produkter och processer.

En teknikkonsult som gamla Ångpanneföreningen, ÅF, som vill profilera sig mera inom energisektorn och är starkt inom kärnkraft. Även lokala turistbolag som Skistar kan gynnas av mer hemmabaserad turism.

Som synes kan listan på potentiella vinnare och förlorare på vad som kommer att avtalas i Köpenhamn de närmaste dagarna göras både spretig och lång. Knäckfrågan är dock om mötesdeltagarna kommer fram till något substantiellt överhuvudtaget.