Börsraset både i Sverige och internationellt har nu pågått så pass lång tid att det börjar bli dags att tala om en krasch. En nedgång i storleksklassen 15 procent eller mer har bara inträffat ett dussintal gånger de senaste tjugofem åren. Även om det finns en hel del återkommande moment i alla de här krascherna, så ändras förutsättningarna en del hela tiden.

Sedan förra smällen på Stockholmsbörsen, 2008, har det skett några tämligen omvälvande förändringar. För det första har aktiemarknaden avreglerats genom nya handelsregler, så handeln sker numera till stor del på andra marknadsplatser än den traditionella Stockholmsbörsen. För det andra har de datoriserade högfrekvenshandlarna tagit hand om en betydligt större del av handeln även på den svenska börsen.

När Stockholmsbörsen kraschade i början på 1990-talet så var det till stora delar ett hemmagjort fenomen med en överhettad och överbelånad fastighetsektor som i sin tur drog med sig bankerna, som fick våldsamma bekymmer. Men sedan dess är börskrascherna mer eller mindre fjärrstyrda. Det är internationella bekymmer som driver ned Stockholmsbörsen.
Sedan kan visserligen den svenska aktiemarknaden vara överrepresenterad med en viss typ av företag, som it- telekom eller cykliska verkstadsföretag, som får extra mycket stryk beroende på vilka bekymmer det är som drar fram över världen. Och den här gången är det som bekant ett antal länders makroekonomiska problem som slår ut världens börser.

Svenska småsparare agerar enligt nätmäklarna Avanza och Nordnet nu i panik. Och jämfört med för bara några år sedan så har de en helt annan ammunition till sitt förfogande med optioner, terminer, ETFer och aktier som kan handlas blixtsnabbt. Både antalet instrument och systemen för börshandel är oerhört mycket mer kraftfulla idag.

Samtidigt påverkar de i praktiken bara utvecklingen för ett antal mindre företag, med ofta svag likviditet i handeln. Utvecklingen i de större bolagens aktier styrs däremot till stor del av internationella aktörer.
Sedan ett tag tillbaka är de utländska ägarna större än de svenska i flera storbolag, bland annat Ericsson. Många av dessa internationella ägare är också betydligt mer snabbrörliga än de traditionella svenska ägarna. Det ökar både hastigheten och kraften i upp- och nedgångar på börsen.

Men de senaste åren har framför allt datorstyrd högfrekvenshandel ökat sin andel av aktiehandeln. I USA beräknas fenomenet stå för merparten av aktiehandeln. I Sverige har det gått från att ha varit en tämligen marginell företeelse för några år sedan, till att uppskattningsvis stå för 20-30 procent av handeln.

Att det är en viktig verksamhet visades senast för bara några veckor sedan när Konkurrensverket gjorde en razzia mot Stockholmsbörsen. Misstankarna gäller att Stockholmsbörsen ska ha satt press på it-leverantören Verizon att neka konkurrenten Burgundy plats i en datorhall. Det är högfrekvenshandlarna som driver på en utveckling där jakten står om mikrodelar av sekunder, och placeringen i en datorhall plötsligt är avgörande.

Och plötsligt är det viktigare att rekrytera matematiker och programmerare, än traditionellt aktiekunnigt folk.

Den så kallade högfrekvenshandeln är affärer i aktier och andra värdepapper som utförs av specialla datorprogram. Affärerna sker i en hastighet som de traditionella aktiemäklarna överhuvudtaget inte är i närheten av. De olika firmor som står bakom högfrekvenshandeln har olika strategier, men ofta handlar det om att hitta och tjäna pengar på väldigt små felprissättningar i marknaden. En enskild affär ger vanligtvis en väldigt liten vinst, men å andra sidan kan en mer elller mindre okänd firma som sysslar med högfrekvenshandel göra lika många affärer på en dag, som det sker på hela Stockholmsbörsen. Vilken effekt det får på aktiemarknaden beror på vilken strategi som programmet arbetar efter, där en del jämnar ut prissättningen, medan andra kan få en betydligt stökigare effekt, inte minst i oroliga tider.

Redan i samband med börsoron förra våren konstaterade SvD Näringsliv att den automatiska och datorbaserade aktiehandeln ökade dramatiskt. Antalet affärer på Stockholmsbörsen och Burgundy steg med närmare 70 procent, och förklaringen var helt högfrekvenshandeln. Anonyma firmor som amerikanska Citadel och All Options International och holländska Optiver är plötsligt större än de flesta välkända svenska mäklarfirmorna.

Svenska Pan Capital, som är baserat i Florida, har skjutit fram som en av de ledande aktörerna i världen på området. Bolaget har tidigare kontrollerats av både Mats Qviberg och Sven Hagströmer och av Erik Penser, den svenska mäklarbranschens verkliga gurus de senaste decennierna som nu slåss med stora bekymmer. Mats Qviberg har tvingats förklara att han inte förstod de positioner som den egna tradingavdelningen i HQ tog. Hela firman är nu övertagen av Carnegie. Och den gamle spelaren Erik Penser tvingas dra ned kraftigt i mäklarfirman som bär hans namn, intäkterna kan inte täcka kostnaderna.

Samtidigt kan uppstickaren och doldisen Pan Capital med ett fåtal anställda göra miljardvinster ett bra år. Mycket tydligare kan inte bilden bli av hur snabbt och dramatiskt aktiehandeln förändrats i grunden under de senaste åren.